För någon månad sen så kom maken helt plötsligt hem med en cykel till mig. Blev sååå glad. Men det har ju varit vinter så länge, så den har stått i förrådet. Men nu blev jag så sugen på en cykeltur i det härliga vädret. Men det blev inte som jag tänkt mig. Tramporna fick jag dit, och sadeln ställde jag in på lagom höjd, MEN....styret....det sitter inte som det ska. Och jag hittade inga verktyg till det. Får vackert vänta till maken kommer hem, typiskt.



Så det blev ett antal promenader i skogen med Harry. Och sen har vi suttit ute och fikat. Och bara haft det bra.



Flickorna har städat gården till matte...så duktiga så.

En skön  göraingentingallsdag... nästan.... i alla fall.

Poff, luften gick ur. Blev sååå trött. Och för att sen ytterligare spe på lite, så tog jag på mig en liten vårförkylning, och sen min yrsel på det. Och den hänger med. Jag har inte ringt doktorn, än. Jaa, jag vet. Jag skulle ha gjort det. Men tänkte att när jag nu blev förkyld och stannade hemma från jobbet så kanske det skulle bli bättre. Och på sätt och vis så är det bättre, eller mindre yrsligt i alla fall. Men jag har ju å andra sidan mest vilat. Jag tror inte att det är lägesyrsel/kristallsjuka. Jag är inte yr i huvudet när jag vaknar, inte heller när jag är stilla. Och jag mår inte illa heller. Det verkar som det kommer när jag är trött, mer på eftermiddagen och kvällen. Och om jag går i affärer blir jag väldigt yr i mössan. Nästa vecka jobbar jag ganska många pass, får väl se hur det blir då. Blir det värre så får jag väl ta mig i kragen och ringa doktorn.


Bilden tog jag hos pappa förra helgen. Jag var redan då förkyld, men hade lovat att komma. Men jag höll mig på avstånd, det blev ingen kram till lilla pappsen. Men han var glad ändå.



Lilla Harryman var med så klart. Så fin så fin. Pappa blir så glad när Harry är med. Han har ju själv haft en liten Sheltie. Han tycker om Greta och Havanna också, om nu någon undrar över det. Att Harry är med överallt beror ju på att han behöver social träning. Eller behöver och behöver, han är så himla trygg och cool. Åka bil går ju som en dans. Han har varit hos dottern och hälsat på, både med och utan matte. Han är van vid barn, katter och andra hundar. I dag promenerade vi med barnvagn, gick hur bra som helst. Mötte både bilar och andra hundar. Nemas problemas.



Funderar på att flytta, kanske hit. Det är så rörigt här hemma nu, maken fixar och grejar. Vardagsrummet är belamrat med allsköns bråte, och mitt i alltihop sitter jag med tre hundar. Pust och stön. Maken fixar färdigt i köket. Tapetserar, lägger golv och gör om.

Tack för all omtanke och tips angående min yrsel. Fortsättning följer............

Ha en riktigt trevlig lördagskväll mina vänner :o)

Har jobbat två nätter, och är såååå trött. Efter första natten sov jag riktigt bra, sonen var hemma och tog hand om hundarna. Men i dag har jag inte sovit mycket. Dels brukar jag inte sova så länge när jag går av. Och sen hade jag alla tre hundarna i sovrummet.

Jag har dessutom drabbats av yrsel. Jättejobbigt. Om jag vänder mig om, eller gör en häftig rörelse så snurrar det till och känns som om jag ska svimma. Ska ta det lugnt i helgen och se vad som händer. Får väl ringa vårdcentralen i nästa vecka, för jag har haft så här i flera veckor. Men nu har det blivit värre.



Och Harry då, jo han är sååååå gosig. Jag njuter av honom varje sekund.



Och han är sååå busig :o) Här har han dragit ut en rulle med bajspåsar. Kanske dags att gå ut.

Nu har maken och sonen åkt och handlat, jag tror jag går och knyter mig i soffan en stund. Ha en trevlig fredagkväll. Och Grattis alla som heter Viktoria, jag känner några stycken.

Jag har varit en dålig bloggare sista tiden. Jobb och OS, ni vet.



Men en solig promenad i början på veckan hann jag med i alla fall, innan mina nätter.



Men trots att solen sken så var det bitande kallt. Vovvarna fick köldkramp i tassarna hela tiden.



Så det blev bara en liten runda i skogen. Sen fick de gå in och värma sig.



Och jag fortsatte på egen hand, kände att jag behövde röra lite mer på mig.



Man måste ju passa på när solen skiner.

I dag är jag ledig, skulle uträtta några ärenden, hade jag tänkt mig. Så jag tog med vovvarna på en liten runda först, så de skulle slippa stå med benen i kors. Döm om min förvåning när vi kommer hem och passerar garagelängan. Tre killar står på taket och vräker ner snön, vilket ju var bra. Men bakom min bil var det en snövall som var ca 1 meter hög och 1,5 meter bred. Där gick det inte att köra ut någon bil. Så det var bara att gå in och hitta på något annat. Sånt roligt som att tvätta och hänga tvätt, tex.

Jag hinner nog uträtta mina ärenden i morgon, jag börjar ju jobba först 20.45. Men jag brukar ta det lugnt innan jobb, vill inte stressa omkring i affärer och göra en massa saker. Måste ju vara någorlunda pigg när jag kommer till jobbet.

Så nu blir det inget bloggande på några dagar....igen. Men nästa vecka är jag ledig, då kan det hända att det blir ett eller annat inlägg.

Kanske har något att berätta........

Men något hembryggt äppelvin har jag inte. Men däremot finns det gott om hundar och ungar.



Elvis på besök med övernattning i söndags.



Havanna var mycket nöjd med det.



Vi tog oss igenom både kvällen och natten utan större besvär. Ja, jag sov inte så värst mycket, men Elvis sov bra i alla fall. Jag lämnade tillbaka honom när mamma kom från jobbet på måndag förmiddag. Vi mötte henne på vägen hem, och var ute en stund och tittade på traktorn som plogade vägarna.

Sen var det hämtning av "Grabbarna Bus" och där emellan en liten promenad med vovvarna.



Sötfisen Milton.



Oliver, som vanligt med ett Tv-spel. Men det är väl avkoppling för dagens barn.



Syskonkärlek!!!!



Och gårdagen ägnades åt hundvård. Som vanligt så tar det sin lilla tid. Och varje gång undrar jag varför jag har såna pälsmonster.



Men när det väl är klart, ja då är jag så himla nöjd. Se så fin hon blev, Havanna, Lilltrollet, söt som socker. Och så mjuk och fin pälsen blir, en fröjd att dra fingrarna igenom när hon kommer och ska gosa.



Och Greta, Prinsessan, vacker som en dag.



Sen var det gott med mat, man blir hungrig av sådana traumatiska händelser som pälsvård, bad och sen sitta i torkburen ;o)



Sötrumporna, dom är ju nästan lika söta bakifrån.

Men i dag har vi haft en riktigt härlig dag, vovvarna och jag. Kom hem med massor av bilder i kameran. Men de hinner jag inte lägga in nu. Nu är det ju snart dags att titta på OS igen. Så spännande!

Då kunde man ligga här....och tro att den här platsen är till för ....just mig.



Men nu är jag ju ingen katt. Utan en helt vanlig människa. Med de sysslor som följer med. Tvätta till pappa, laga mat, passa barnbarn, gå ut med hundarna.....



Här är dom....mina små siamesiska tvillingar ;o)



Nej då...dom sitter inte ihop, men vill gärna vara nära varandra.



Nu drar det ihop sig till jobbnätter igen. Men bara två, sen är jag ledig en vecka igen. Men jag är redan inbokad som barnvakt. På söndag kommer Elvis, och stannar över natten. Sover mellan farmor och farfar, mysigt. Sen lämnar jag tillbaka honom på måndag, när mamma kommer hem från jobbet. Och på eftermiddagen sadlar jag om till mormor, och hämtar "Grabbarna Bus".

Så det är väl inte undra på att man skulle vilja vara katt...ibland. Men bara ibland.....

Min kära lilla skånelänga i vinterskrud. Min snälla syster gick förbi en dag och fotograferade, på begäran av mig.



Lilla ljugarbänken, så fin i snön.

Tänk så lätt det var att få komma ner till Österlen....bara be om några foton...och vips så var jag där...i alla fall i tanken. Så nu sitter jag där inne och har tänt en brasa, dricker ett glas vin...och bara njuter...i tanken.

Men i själva verket klev jag upp i ottan (min enda lediga dag denna vecka) och sitter här vid köksbordet med tända ljus, frukost och min vän datorn och väntar på sotaren. Som ska komma mellan 7-11. Jag har sett bilen, och någon svartklädd person hasta förbi utanför. Så han kommer väl, så småningom. Men till dess sitter jag här och "kuckelurar".....

Fick min man i dag. Som tack för att han brydde sig, och agerade i går morse.

I dag var vi till pappa, kändes viktigare än någonsin. Nu åker jag ju visserligen dit minst en gång varje vecka. Men där emellan...vet man ju inte vad som händer. Dsk på förmiddagen och hemtjänsten på eftermiddagen. Men där emellan kan ju vad som helst hända. Hemska tanke....

Sen åkte vi in till mamma och tände ljus, jag köpte en röd ros och lade på graven också. Det blir så vackert mot den vita snön.

Och när vi kom hem så var den avlidne mannens systrar och svågrar här utanför. De städade undan det värsta. Sonen hade varit här i morse och hämtat tidningen och blivit chockad, vilket jag förstår. Vet inte om han inte hade blivit informerad av polisen hur det såg ut på trappan. Stackars människa.

Systrarna kom fram till oss när vi kom hem och gav min man en bukett tulpaner och tackade för att han brydde sig om. Och så hade de en hel del frågor...så klart.

I går kväll så hade några grannar ställt ut lyktor utanför hans grind, så fint. Nu har vi tänt ett ljus och lagt dit en ros. Några barn har tänt ljus och ställt en liten tomte och en ängel i snön. Han var alltid så rar mot alla barn. Ja mot alla som han mötte, alltid ett vänligt ord.

Nu vet vi ju att han var väldigt sjuk, men att behöva dö så dramatiskt och alldeles själv. Det är så tragiskt och sorgligt.

Jag avslutar precis som i går

Carpe Diem

Bjuder på lite mer vackra vinterbilder från min mysiga promenad förra veckan.



Veckan har som vanligt inneburit lite barnvakt och en pappadag. När jag kom till pappa i torsdags så såg jag ju direkt att det inte bara skulle bli en fikastund. Andventsljusstakarna lyste i de julgardinsprydda fönstren. Och då kom jag ju ihåg att jag lovat pappa att plocka undan det. Så först kaffe, sen var det bara att hugga i.



Och sen hem och rasta hundarna. Och sen kom William och Oliver från skolan. De gick själva i torsdags. Sen hämtade vi Milton på dagis. Det fanns matrester att värma, så det var enkelt. En kompis till William ringde på, så vips hade jag fyra grabbar. Sen ringde de på dörren igen, utanför fanns två till, men då stoppade mormor.



Och nu till rubriken.....Otäckt, fruktansvärt och mycket sorgligt...........

I morse när maken gick ut med hundarna så såg han att grannen mittöver hade dörren på vid gavel, och brandlarmet tjöt. När han kom tillbaka så tjöt det fortfarande, han tyckte att det var märkligt. Så han lämnade in hundarna och gick över dit, då ser han grannen ligga på trappan i dörröppningen. Han ville inte gå in själv för han tyckte att det kändes obehagligt, så han ringde på hos en annan granne och de gick dit tillsammans. Tyvärr kunde de bara konstatera att mannen var död. De täckte över honom med en filt och stängde av larmet.

De ringde ambulans som kom väldigt snabbt. Och de i sin tur ringde polisen. De spärrade av och kom över till oss för att ta uppgifter av min man. Sen har rättsmedicin varit och undersökt bostaden. Och nu äntligen har de fört bort honom.

Det har känts mycket olustigt att sitta här inne i köket när det låg en död människa några meter härifrån. Och tankarna bara snurrar runt. Har han dött naturligt, och hur länge har han legat i kylan, dog han omedelbart, eller har han plågats??????

Och vilket fruktansvärt besked för hans anhöriga. Jag hoppas verkligen att de får hjälp.

Ambulanspersonalen frågade faktiskt min man om han behövde ha någon att prata med. Så jag tror att nog att de får hjälp.



Nu ska jag försöka samla ihop mig lite, har varit svårt att tänka på något annat under dagen. Men nu är han som sagt bortförd.

Nu kom mannen hem och han har pratat med några grannar och fått höra att det fanns en sjukdomsbild. Så han dog troligtvis på grund av den. Men man undrar ju om han försökt få hjälp eller om han hade svårt att andas och gick ut på trappan för att få luft och ramlade?

Sorgligt är det i alla fall att behöva dö så...alldeles ensam.



Vet inte riktigt hur jag ska avsluta detta...men...

"Carpe Diem"... fånga dagen...

Är det här på min blogg. Jag är trött...trött....trött!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det händer just inte så mycket nu. Och jag är som sagt riktigt trött. Det har ju varit en riktigt tuff höst på jobbet. Och nu sista nätterrna när jag jobbade så var det ...trots mycket barn...ändå lugnt. Och då kom tröttheten "som ett brev på posten". Och nu under mina lediga dagar har jag liksom inte kommit ur den där tröttheten. Och nu har jag min "hästvecka" måndag och tisdag natt, lördag, söndag och måndag natt. Men sen har jag min tiodagarsledighet...så skönt.

Jag ska visserligen hämta "Grabbarna Bus" några eftermiddagar, men annars hoppas jag att jag ska kunna återhämta mig. Göra utflyckter med hundarna, läsa böcker och bara ta det lugnt. Men det blir väl som vanligt...pessimist..ja kanske det. Men pappa ska ha sitt och lilla Elvis har jag inte träffat sen julafton. Jag längtar SÅ efter honom.



I går var vi och fikade med pappa. Han har haft lite kallt, oljan tog ju slut. Den är påfylld nu, men då var det något fel med brännaren. Det ska fixas i dag. Men han hade tagit in en gammal värmefläkt, så gammal att den nog är farlig. Och sen hade han eldat i öppna spisen, bra karl reder sig själv....

Sen åkte jag in och hälsade på mamma en stund, tände ett ljus och "småpratade" lite. Det är så fint på kyrkogården nu.

Jag blir nog osynlig ett tag nu...pga jobb. Hoppas att jag inte blir bortglömd!

Kram alla vänner

Blev det i dag. Fyllde termosen med kaffe, plockade fram ett par överblivna saffransmuffins. Packade ryggsäcken, kopplade hundarna och sen gav vi oss iväg.



Bara -8 grader idag. Skönt men fortfarande kallt. Men i går morse när jag åkte hem från jobbet var det -22 grader. Det är vi ju inte vana vid här "nere".



Här var det gott med en kopp kaffe.



Får vi också smaka?  Jadå, men inte saffransmuffins, ni får hundgodis!

Här har inte hänt så mycket, annars. Jobbat två nätter, mycket barn men det var ändå lugna nätter. I går hade jag begärt väckning av maken. Synd att sova bort hela dagen när man har gått av. Åt frukost och slappade lite framför tv´n. Sen gick jag ner till dotra. Vi kikade lite på resor, vi ska åka iväg bara hon och jag framåt våren. Det blir hennes 30-årspresent. Det ska verkligen bli roligt.

Nu ska jag kika mer på resor...Tjingeling

Det har varit stressigt nu kan jag tala om. Men nu börjar lugnet lägga sig här hos oss. I går var jag in till jobbet på "Debriefing" vi fick först och främst veta att det inte heter så längre. Men vad det heter har jag redan glömt, kanske "Bearbetningssamtal"...ja, det låter bra. Vi säger det. Vi pratade och gick igenom det som hände. Så nu hoppas jag att jag kan lägga det bakom mig. Men tankarna finns ju fortfarande, och speciellt tänker jag ju på familjen.



När jag kom hem la jag i överväxeln, det resulterade i rödbetssallad, två sorters sill, leverpastej och hembakt knäckebröd. Phu.............



Så här ser vårt kök ut just nu, det hann inte bli färdigt till jul. Så jag sa till maken att lägga ner projektet över jul, och ta in möblerna. Han har alltså stängt igen den gamla dörröppningen och gjort en ny. Det blev en bättre matplats nu. Men det är ju lite kvar...som synes.



I går när jag hade varit på jobbet åkte jag ner till centrum. Gick knappt att få en parkeringsplats, men efter lite letande så....Jag var bara in på Hemtex, behövde två juliga kuddöverdrag. Men fick köpa hela kuddar, jaja. De andra var i alla fall så små. De var de gråa..som ser ut som lammskinn, men det syns nog inte på bilden. Ja, jag tycker i alla fall att det blev fint och ombonat.

I dag har jag fortsatt köra hårt i köket. Janssons frestelse, köttbullar, revbenspjäll, lite julgodis mm. Nu är jag trööööööööööööööööööööt!!!!!!!!!!!!!

Men nu ska vi bara slappa och smaka av lite. Sill och nubbe blir det......så klart, sen lite köttbullar. Det räcker nog. Jag är inte speciellt hungrig, har ju stått vid spisen hela dagen.

De sista julklapparna ska slås in, sen slänger jag mig i schäslongen...............