Inte bara jag....

som gillar schäslongen :o)



Mmmmmmmmmmm Myyyyyyysigt.........



Du menar väl inte att jag ska flytta på mig??????????


I natt har jag faktiskt sovit en hel del. Bullade upp med kuddar så jag inte skulle komma åt mina stygn, och hittade en hyfsad sovställning.

Det börjar kännas helt ok, nästan. Det ömmar om jag kommer åt, och det sticker och drar i såren. Men jag överlever. Jobbigt bara att doktorn tog alla på en gång, dom är ju utspridda här och där. Men å andra sidan så är det ju över fortare så här.  Har köpt på mig lite kompresser och andra grejer, ska se om jag vågar kika lite i morgon, göra rent och byta bandage.



I dag tog jag en tur med bilen till pappa. Det gick bra, inte så långt att åka. Vi fikade och tittade lite på handbollen. Jag stannade längre i dag för jag väntade in hemtjänsten. I dag var det vår kontaktperson som kom, vilken tur, den bästa, så gullig. Pappas tvättmaskin krånglar, och då har hon tagit hem tvätten till sig själv och tvättat. Woow!!!! Vilken stjärna!!!!

Jag frågade henne om de har någon fotvårdare att rekommendera. Och då finns det en tjej som är utbildad fotvårdare på Axelssons institut och som dessutom utbildar sig till undersköterska också. Så våran "Stjärna" skulle fixa att hon kommer hem till pappa.

Skönt när det fungerar, det gör ju inte det för alla.

Hallå, ni kommer väl ihåg, att kika in hos:


Sagan om den lilla, lilla katten

Har du lust, och tid.....det tar en stund.....häng med på sagan om den lilla, lilla katten....


I oktober 2004, närmare bestämt den 25:e, föddes en kull med kattungar. De föddes hemma hos min dotter.



Mamma Katt hade varit ute och slarvar på landet, glömde väl ta sina p-piller, kanske.



Vi skulle ju absolut inte ha någon mer katt. Då för 5 år sedan hade vi redan en katt och tre hundar, vilket var fullt tillräckligt.



Men ni förstår väl vart åt det lutar :o)



Där är han, Melvin...med stort M. Ni ser väl att han har ett M i pannan. Jag tror att det är så att alla tecknade katter har ett M i pannan. Men på en av kattungarna tyckte vi att det var lite mer framträdande. Och döpte honom naturligtvis till Melvin. Vi tyckte lite synd om honom också, för han hade fått svansen i kläm. Så den hängde på tre kvart, ja bara yttersta svanstippen :o)

Sen tyckte maken synd om dottern också, hur i all sin dar skulle hon kunna bli av med alla kattungar?



Men det var faktiskt så att Melvin adopterade maken....maken som egentligen inte alls var någon kattmänniska. Men Melvin klättrade upp för byxbenen på maken och lade sig tillrätta i hans knä, och där stannade han kvar. Och maken smälte, minst sagt.



Busar lite med farbror Hugo



Oj, hjälp, jag tror att farbrorn börjar bli lite sur.



Bäst att fly.....Förresten, ser ni att han har tappat den lilla svansstumpen nu? Han är lite hårlös längst ut på svansen. Men så småningom täcktes den med päls.



Trötta små syskon



Melvin....Sötnos



Ja...ni förstår väl....



Hm, smyger på syskonen.



Kom igen nu!



Vi kan väl åka i dockvagnen.



Vad tråkiga ni är, jag får väl åka själv då.



Liten blir stor.........



Han är en otroligt charmig katt.



Kelig, pratig, mysig, gosig. Men som alla katter så vässar han klorna där det är minst lämpligt, välter omkull blomkrukor och vaser. Kryper in i linneskåpet och lägger sig mm, mm.



Han är väldigt matglad, skålen ska alltid vara full med mat, annars protesterar han högt. Och husse är fortfarande hans bästa vän. Om husse går ut med hundarna på kvällen så sitter Melvin innanför dörren och jamar högt, väldigt högt faktiskt. Ända tills husse kommer tillbaka.



Sötnos