låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu....men det blir ljusare igen...Tänd ett ljus för lilla mor....



Älskade lilla mamma...Två år har nu gått sen du somnade in. Saknaden är fortfarande stor. Tänker på dig någon gång varje dag. Men nu ofta med ett igenkännande leende.



Tex. när jag tar på mig min nya parkas. Det är knytband i midjan, såna som man oftast inte bryr sig om. Men jag minns att mamma hade en vinterparkas med knytband. Och hon knöt banden sakta och omsorgsfullt...rosett skulle det vara. Det tog sin lilla tid, skulle vi åka någonstans så var det bäst att vara ute i god tid.

Och nu när jag har egna knytband, så är det klart att jag gör en rosett över magen. Och tänker på lilla mamma varje gång jag gör det. Det känns som om hon är där och hjälper till med sina gamla skrynkliga mammahänder.



Solen sken så fint på den lilla rostiga fågeln på mammas grav. Och nu...precis i skrivande stund sitter det helt plötsligt en rostbrun fågel utanför på planket, och tittar in på mig. Jag vill ju gärna tro att det var en hälsning från mamma.



Det var en skön och avkopplande stund vid graven. Jag tycker om att åka dit, och prata bort en stund med mor.

Om några dagar kommer Syster Yster hit och hälsar på. Då blir det nog ett till besök hos mor. Men annars blir det mest pappa som ska pysslas om.

Och nu har jag tänt alla lyktorna utanför, och i fönstret hänger ett hjärta som lyser för mor.



Sov gott lilla mor.................jag saknar dig så.

Ingen har väl undgått att mitt hjärta klappar för Österlen. Vi var ju där för några veckor sedan. Och det blev så klart en promenad efter stranden med hundarna....som vanligt.



Trappan ner till havet. Man vet aldrig hur högt vattnet går. I bland finns det nästan ingen strand alls.



En blåsig och mulen dag vid havet. Men det är vackert och mäktigt...när än man är där.



Jag njuter för fullt. Blåsten, vågorna, saltdoften...allt!



Så vackert och rofyllt, trots vågornas brus och vinden som viner.



Det går inte att åka hem från Österlen utan att ha varit på promenad efter stranden.



Nu suger vi i oss av alla bilder och intryck.



Vi ska klara oss ända till våren nu.



Mmmmm så underbart!



En vacker stock ligger i vattenbrynet. Slipad av vågorna som rullar in.



Harry var med så klart!



Full rulle efter strandkanten.



Greta nosar och filosoferar mest.



Havanna spanar in Harry, för mer bus och lek.



Nu du...nu tar jag dig!



Här har vi alla tre....katten på råttan, råttan på repet....eller vad det nu heter ;o)



Stens huvud syns långt borta.



Ja det var en härlig promenad efter stranden i Knäbäckshusen. Den lever jag länge på.

I dag lånade vi Milton. Han skulle äntligen få inkassera sin 4-årspresent. Bio med mormor och morfar.



Sötnosen, det var spännande att få åka iväg alldeles själv. Brorsorna har ju fått göra det i några år nu. Men för Milton var det första gången.



Medan morfar går och betalar parkeringsavgiften så gör Milton grimaser.



Titta nu då...mormor!



Fina miljöer i Råsunda.



Nu...äntligen, går vi. Du och jag...morfar.



Filmstaden i Råsunda...vår favoritbiograf.



Nu blir det spännande.



Toystory 3 Vilken tur vi har som får se barnfilmer hihi.



Sen bar det av till Mc Donalds. Men Miltons mage var nog mätt efter alla popcorn, och lekrummet lockade mer än maten, så vi tog med den hem i stället. Och där åkte den ner i magen. Men först blev det lite matematik. Milton radade upp pommes frites och chicky bits så fint på bordet, sen räknade han...ett, två, tre osv.



Sen blev det lite grimaser igen.



Milton är trött på mitt fotograferande. Nu räcker det mormor. SLUTA!!!!

Ja som sagt, en härlig dag med Milton.

Mitt fönster på Österlen.



Men innan vi stängde så hade vi underbara höstdagar på Österlen. Tidiga morgonpromenader med Syster Yster, Colliepojkarna Göte och Jalle. Och naturligtvis Harry!!!



Nu kommer jag och tar er...ser Harry ut att säga.



Mycket vackert hittade vi efter vägen.



Harry klättrade i köttbulleträdet.



Men blir nerknuffad av Göte. Om ni tittar noga så syns Götes nos mellan Harrys ben.



Så där ja....nu är jag herre på täppan....säger Göte.



Kära syster bjöd på frukost uppe på Hjalmars backe. Så härliga dagar vi hade.



Utsikten från Hjalmars backe.



Greta var ju också med.....så klart!



Liksom Havanna.



Och Melvin.



Det var bra torkväder i veckan.



Det sägs ju att det är mycket äpplen i år.....ja inte hos oss i alla fall.

Vet inte vad som hände med våra äpplen. Och inte vet jag vad som hände med mig själv heller. Har inte haft något att blogga om. Och inte har jag mått bra heller. Var till doktorn med min onda mage. Hon tror att det är magkatarr. Ja inte vet jag. Nu äter jag medicin för det, och försöker ta det lugnt, tänka på vad jag äter och äta på regelbundna tider....så gott det nu går. Jag mår bättre nu i alla fall. Men känner av magen till och från, mest varje dag......Utom när vi var nere på Österlen....Jo sista kvällen fick jag ont i magen, men det kan bero på att vi var på middag och jag åt på tok för mycket av allt det goda.

Nu får vi se hur magen sköter sig i fortsättningen. Det blir jobb på onsdag och torsdag natt. Var ju ett tag sen nu. Hoppas att det går bra.

Och det ska inte dröja så länge mellan mina inlägg nu. Men varje dag blir det inte.