Ja...nästan i alla fall. I dag fyller kära lilla pappa 99 år. Ja du läste rätt, 99 år!

Hurra, hurra, hurra, hurra!!!!!!!!!!!!!!!



Vi har firat med presenter och tårta.

Men det har varit jobbigt en tid nu. Flera läkarbesök, kontakt med distriktsköterskan flera gånger i veckan. Och många besök hos far som inte mått bra alls. Till slut blev det en tur med ambulansen till sjukhuset. Hjärtsvikt konstaterades det. Det hade doktorn på vårdcentralen också konstaterat och skrivit ut medicin för. Men morgonen efter var han så dålig så han måste åka in. Men efter lite syrgas, vätskedrivande och en del annan ändring av medicinen så piggnade han till. Och i fredags kom han hem. Och i dag har vi som sagt firat hans 99-årsdag. Det är helt fantastiskt!

Men han är inte helt på topp, så vi tar en dag i taget. I morgon ska jag ringa en massa samtal...igen. Och försöka få lite mer hemtjänst till honom. Hoppas att det går fort, så att det inte ska skrivas, malas och blötas fram och tillbaka, innan det kan tas ett nytt beslut. För han behöver mer tillsyn NU!!!!!

Och det alldeles för fort. Jag var ju ledig i tio dagar. Men det bara svischade förbi. Chaufför åt sonen, besök hos frissan, och sen hämtade jag kära Syster Yster på Bromma flygplats.



Kära syster var här och blev lite ompysslad, fick frukosten serverad framför tv`n. Vi hade några mysiga men intensiva dagar. Mycket pyssel med gamla far, bla. ett läkarbesök. Skönt att vara två då. Sen en massa ärenden åt far. Och sist middag för far, moster och morbror.



Present från moster och morbror. Så fin, Tusen Tack! Vi hade en jättetrevlig kväll. Dagen efter lämnade vi tillbaka syster till familjen på Österlen. Ja, hon fick ta sig hem själv med flyget. Vi lämnade henne på Bromma flygplats.



Sen har "Grabbarna Bus" varit här och sovit över. Vi försökte trötta ut dem med en utflykt till Harrys och mina härliga promenadvägar vid Rosersbergs slott.



William bär ryggsäcken med matsäck.



Vad står det här då?



Många färister blev det. Men fåren var inte kvar nu.



Det här blir spännande. Kättils grotta.



Ja...nu är den ju inte så stor, grottan. Men man kan i alla fall krypa in en bit.



Vad gör du där nere, mormor?



Mysigt att äta matsäck precis ovanför vattnet.



Titta på mig, mormor! Jag är här uppe, ovanpå grottan.



Och titta vad högt jag har klättrat! Men mormor vad är det vi letar efter, egentligen? En döskalle! Svarade jag.



Hjälp mig, William! Jag vill också leta efter döskallen...säger Milton.



Mormor, mormor...jag har hittat den, ropar Oliver.



Det här var häftigt...tycker William.



Kom och sätt dig...mormor. Man ser jättelångt här.



Ja, det var en fantastisk utsikt.



Och ner kom vi allihop, med både armar och ben i behåll. William tar sista kakan innan vi fortsätter vår vandring.



Efter strandkanten.



En riktigt härlig solig höstdag.



Och strax innan vi kom tillbaka till bilen, hittade vi ett ihåligt träd. Som gjort för de "Tre Grabbarna Bus"