Otäckt, fruktansvärt och mycket sorgligt.....

Bjuder på lite mer vackra vinterbilder från min mysiga promenad förra veckan.



Veckan har som vanligt inneburit lite barnvakt och en pappadag. När jag kom till pappa i torsdags så såg jag ju direkt att det inte bara skulle bli en fikastund. Andventsljusstakarna lyste i de julgardinsprydda fönstren. Och då kom jag ju ihåg att jag lovat pappa att plocka undan det. Så först kaffe, sen var det bara att hugga i.



Och sen hem och rasta hundarna. Och sen kom William och Oliver från skolan. De gick själva i torsdags. Sen hämtade vi Milton på dagis. Det fanns matrester att värma, så det var enkelt. En kompis till William ringde på, så vips hade jag fyra grabbar. Sen ringde de på dörren igen, utanför fanns två till, men då stoppade mormor.



Och nu till rubriken.....Otäckt, fruktansvärt och mycket sorgligt...........

I morse när maken gick ut med hundarna så såg han att grannen mittöver hade dörren på vid gavel, och brandlarmet tjöt. När han kom tillbaka så tjöt det fortfarande, han tyckte att det var märkligt. Så han lämnade in hundarna och gick över dit, då ser han grannen ligga på trappan i dörröppningen. Han ville inte gå in själv för han tyckte att det kändes obehagligt, så han ringde på hos en annan granne och de gick dit tillsammans. Tyvärr kunde de bara konstatera att mannen var död. De täckte över honom med en filt och stängde av larmet.

De ringde ambulans som kom väldigt snabbt. Och de i sin tur ringde polisen. De spärrade av och kom över till oss för att ta uppgifter av min man. Sen har rättsmedicin varit och undersökt bostaden. Och nu äntligen har de fört bort honom.

Det har känts mycket olustigt att sitta här inne i köket när det låg en död människa några meter härifrån. Och tankarna bara snurrar runt. Har han dött naturligt, och hur länge har han legat i kylan, dog han omedelbart, eller har han plågats??????

Och vilket fruktansvärt besked för hans anhöriga. Jag hoppas verkligen att de får hjälp.

Ambulanspersonalen frågade faktiskt min man om han behövde ha någon att prata med. Så jag tror att nog att de får hjälp.



Nu ska jag försöka samla ihop mig lite, har varit svårt att tänka på något annat under dagen. Men nu är han som sagt bortförd.

Nu kom mannen hem och han har pratat med några grannar och fått höra att det fanns en sjukdomsbild. Så han dog troligtvis på grund av den. Men man undrar ju om han försökt få hjälp eller om han hade svårt att andas och gick ut på trappan för att få luft och ramlade?

Sorgligt är det i alla fall att behöva dö så...alldeles ensam.



Vet inte riktigt hur jag ska avsluta detta...men...

"Carpe Diem"... fånga dagen...

Så sorgligt! Man får ändå hoppas att allt gick fort och att han inte fick lida! Det är ju ändå värst för de som finns kvar....Man saknar ju alltid den som är borta nåt enormt!

Man ska vara glad att man är frisk minsann!

Kram till er!

Usch, vilken dramatik!! jag førstår kænslan av att att ha varit så "næra" men ændå långt ifrån...

Angående sommaren så skulle jag inte ha nåt emot att jobba hos er någon svæng, får se hur det blir. Bloggskola behøver jag definintivt. Har tænkt hela høsten och vintern att jag ska byta bilder på headern och bakgrunden men du ser ju hur det har blivit...och nu ær det ju snart sommar igen...ha ha. Kramar!!

Fy så otäckt, förstår att ni har mycket att grunna på. Funderade på brandlarmet du skrev att det tjöt... Tänker på när min pappa trillade ihop i dörröppningen innan jul, när någon var framme men gick igen.. ja, nu slutade ju det bra men det gäller att bry sig så som din man gjorde och inte bara rycka på axlarna! Kram

Men fy vad hemskt !!!!!

Vad var det som utlöste brandlarmet då? Vilken tur att din man gick dit och tittade efter och var så sansad att han tog med en granne till. Obehagligt att hitta någon död så. Jag har varit med om det själv så jag vet...

Så fruktansvärt Nilla.

Men så bra ändå att din man kom förbi och allt blev ordnat.. måste varit en väldigt otäck syn för honom..

Vackra bilder bjuder du i alla fall på:-)

Ha en fin helg kram på dig.

Otroligt vackra bilder!



Verkligen tragiskt och otäckt då vi lever så nära varann men ändå inne i våra egna bubblor.

Då jag var barn och vi bodde i Enskede så hade vi alltid ett stort nätverk omkring oss, då alla kände alla och alla såg efter varann.



Man hoppas att han inte känt alltför långvarig ångest. (((kram)))

Man sitter bara och funderar på det du skriver. Vår värld har blivit så hemsk. Ingen bryr sig om något annat än sig själva längre. Visst är ruggit.

Jag förstår hur dina tankar snurrar.



Men varför tjöt brandlarmet? De undrar jag...



Vackra bilder till detta sorgliga inlägg. Passar ihop på nått vis tycker jag.



Försök nu ta det lugnt och koppla av.

Vi har lärt oss av detta att ta vara på varandra. Kostar inget att gå till grannen och ringa på för att höra hur det är.

Jag ska bli bättre på det.

Kramen på dig.

Synnöve.

men fy vad sorgligt hoppas verkligen inte han hade legat där å haft ont,

Otroligt vackra bilder du visar ,

Ha en mysig söndag å du får kolla in min dotters inlägg hos mej idag hon visar jättevackra bilder.

Nämen åhhh stackars man..var han gammal??



Hoppas du har kunnat släppa det nu och tänka på nåt trevligare.



Ha en fin söndag.kramen

Men fy så hemskt. Men tur ändå att Kjelle kom förbi och tittade. Det var väl tack vare brandlarmet som han hittades så pass snabbt då.Jobbigt förstår jag.

I går kväll när vi var på dansen så avbröt dom mitt i en dans och talade om att en man hade fallit ihop på golvet vid serveringen. Jag vet inte hur det gick med honom men det spekulerades vilt. Vi får väl höra sen vad som hänt. Det händer då och då faktiskt att hjärtat spökar för nån. Hoppas det var så ändå att det fanns sjukdom med så att det inte låg nåt annat bakom med din granne.

Hemskt för dom anhöriga vilket som.

Må så gott min vän!Kram!

Hej Elvis farmor!



Vilka fina barnbarn du har! William, Oliver och Milton "känner" jag ju sen innan och i fredags fick jag äran att lära känna Elvis!



Ja, det är skönt att det finns fler som "oss" och så nära också och som man kan prata med. Det kändes direkt att vi kunde prata om allt jag och Erika och det är skönt. I bland är det saker som bara vi H-mammor förstår och känner.



Du verkar vara en superbra farmor/mormor, önskar jag hade mina föräldrar närmare.



/Malin (Axels mamma)

Det var ingen munter läsning! Men förhoppningsvis han mannen inte lida utan blev kanske bara medvetslös och ramlade ihop. Vet inte om du minns, vi hittade ju vår granne i somras död utanför vårt hus. En kvinna i 60-årsåldern. Hon hade suttit där kvällen innan, vi hörde henne tillsammans med ett par manliga vänner. Sen blev hon ensam kvar därute, drabbades av en hjärnblödning och sen var det slut. Hon hade ramlat ner från en trappa och låg på mage när maken fick syn på henne...

Jag tillkallade också en sjukvårdskunnig granne medan maken ringde ambulansen. Sen tog det hela eftermiddagen innan ambulansen fick lov att forsla bort kroppen, det var inga trevliga timmar när barnen cyklade förbi där hon låg övertäckt.

Vi vet ju aldrig när vår stund är kommen...

Nu till något trevligare, du har något att hämta hos mig!

Kram

Men oj..du...så förfärligt..jag förstår att detta sätter sina spår och att det tar tid att bearbeta det...nu måste jag läsa vidare här hos dig..