På en familj som mist sitt barn.

I natt var jag med om det allra värsta som kan drabba en mamma och pappa...att mista sitt barn. Jag har snart jobbat två år på min avdelning...och nu hände det...ett barn dog under mitt pass. Men jag klarade av det...men föräldrarna...vilken outsäglig smärta............Tänker på er och tänder ljus för er....

Hur går man vidare, hur ska jag orka leva..det frågade mamman...och det finns ju inget svar på den frågan...bara se tiden ann...ta en minut i taget....


Och hur går man vidare här på bloggen....jag tror inte att jag skriver mer i dag. Återkommer en annan dag. Jag är i alla fall ledig nu.

Här...på schäslongen...ligger jag i dag. Och tycker förskräckligt synd... om mig själv.



Tänder ljus...



Och tittar på julstjärnan...

Och tänker...att det blir nog jul ändå. Även om jag ligger i schäslongen med filten uppdragen och tycker förskräckligt synd om mig själv.

Varför då?  Jo...i går eftermiddag var jag hos min hudläkare och opererade bort tre leverfläckar. De hade nämligen börjat växa till sig. Och då ska de bort...omedelbums!!!! Så nu har jag lite ont...är lite handikappad...hon sydde fem stygn efter varje fläck. Och dom sitter så till att jag har lite svårt att sova och röra mig. Men det går snart över. Jag är ledig hela veckan och kan ta det lugnt.

Håll tummarna att det inte är något konstigt som växer i mina fläckar...



Nu väntar schäslongen...igen. Och "Flickan som lekte med elden"

So long............

till Eskilstuna..............

För att hämta dotterns nya (begagnade) bil.....



Milton i baksätet. Lite suddig bild, skyller på att bilen skumpade, Milton rörde sig och jag satt bakåtvänd och fotade. Inte de bästa förutsättningarna.



Åker över Ekolsundsbron.



Framme vid Bilia i Eskilstuna.



Malenas och Miltons nya bil. Först var han inte riktigt nöjd. Han ville ha en "snabb-bil". Men sen frågade han försäljaren om bilen kunde köra fort. Och det går om man bara vill, sa han, och då blev Milton mycket nöjd.



Milton vaktar sin bil. Morfar var lite hårdhänt, klappade och dunkade på bilen (så där som karlar gör, vet ni) och det gillade inte Milton.



Innan vi åkte hem blev vi bjudna på kaffe och bullar. Fattas bara, när morfar jobbar inom samma företag, men på ett annat ställe, och på kontoret (papper/siffernisse)



Tankat och klart för avfärd.



På väg hem, och maken kör före............

Och nu sitter jag framför datorn, med en darrande Havanna i knät. Maken håller på att såga upp en ny öppning till köket. Det låter illa, väldigt illa...och HÖGT!!!!!!!!!!!!!

Och snart är det Hockeymatch............William spelar. Mormor ska titta på...så klart.

är det grått och tråkigt, och dimman ligger tät.



Det var dimma hela dagen i går, fruktansvärt tråkigt.



Men det finns ju ljusglimtar. Elvis bjöd på glögg och hembakta pepparkakor. Mums!



I dag är det ingen dimma, men näst intill. Regnigt, fuktigt och en grå himmel.



Hämtade sonen i skolan och körde honom till tandläkaren på förmiddagen. Passade på att köpa mig en vacker orchide när jag väntade på honom.



Sen har jag suttit och väntat på en reparatör till luftvärmepumpen. Han var inte här så länge. Ett kretskort som ska bytas ut. Och det måste beställas, så han återkommer.

Annars har jag inte gjort många knop. Är trött efter bloggfesten, har man som jag besvär med värk i kroppen så tar det några dagar att återhämta sig. Men det var det värt. Jag har en dag till att vila på. Men egentligen så borde jag kamma och bada hundarna, vi får se.

Underbara pappa, fyllde 98 år i går. Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!!!!!!!!!!!!



Här en fotoserie som jag tog i början på sommaren.



Snygg karl, eller hur?



Men vad håller du på med, nu får du sluta :o)

Pappa har alltid varit en hårt arbetande människa. Fick tidigt ge sig ut på arbete. Uppvuxen i en fattig familj, med många syskon. Blev bortlämnad till en släkting, (sin farmor, tror jag) under sina första år. Familjen hade inte råd att föda alla barnen.

Men pappa har alltid hittat glädjen i tillvaron, med glimten i ögat och en otrolig livslust har han tagit sig fram i livet.

Pappa är omtyckt av alla, en glad och rolig "prick" som han själv skulle sagt.

Jag är stolt över min pappa!

Den är hemma nu...min fina lilla bil. Den som tar mig till pappa, till barnbarnen, till jobbet, till affären och till och med till Österlen.............. (många till blev det)

Vi lämnade in bilen på verkstad den 6 oktober, jaa, det är faktiskt sant. Och först i går fick vi hem den, den fina, söta (jadå, bilar kan visst vara söta) lilla bilen.

För att göra en lååååång historia kort. Vi har tvistat med det stora kända svenska bilföretaget om hur skadan på bilen uppstått. Till slut blev det så att det går på försäkringen och bilfirman står för självrisken. Men innan detta beslutades så har bilen bara stått på verkstaden. Och jag har använt benen en hel del, åkt buss och tåg ibland.

Maken drog igång tunga artilleriet. Anmälde till ARN (allmänna reklamationsnämnden)och meilade till Renault. Vet ej om något av detta var orsaken till att det i slutändan inte kostade oss något. Förutom att vi missar en del bonus på försäkringen nu då.

Men nu är hon i alla fall där hon ska vara, nämligen i sin egen carport. Och ja...min bil är en HON!!!!

Det är bara för mycket nu............................

Vi kom iväg ganska sent till kyrkan, så det var alldeles mörkt.



Men då var det desto vackrare. Stora sonen och lilla Elvis var med. Dottern och barnbarnen William & Oliver hade varit där tidigare och tänt ljus. Det var så fint när vi kom dit.



Vi tände varsitt ljus till.



Såå fint det blev.



Dottern hade satt fast en liten skyddsängel på lycktan ♥



Så söt!


Har fotat med min nya mobil, det blev ganska bra bilder, tycker jag.