Så var vi här igen.........

Sist var i september, sen dess har mycket hänt. Hjärtinfarkt, nytt jobb x 2, mamma har varit krasslig och fjärde barnbarnet föddes ju i december.

Nu har vi en härlig tid framför oss. Tänk att vi fick så underbart väder nu när vi är här nere igen. Vi har pysslat i trädgården, varit på middag hos syster yster. Och jag tar mina härliga morgonpromenader med gamlingen Joy.
Här nedan lite foton från vackra Österlen.













Så vackert så. Härnedan våran lilla "ugglemor" som vakar över sina små. Hon bor för andra året i rad, i en gran på vår tomt. Visst är hon fin.





Som sagt, vi har härliga dagar här nere. (har skrivit några rader i den "låsta" också)

Ha det gott i vårsolen / Kram

Har haft hundvård i dag. Och maken var på fotboll med äldsta barnbarnet. Hans lag vann!!!

I kväll ska maken och sonen vara barnvakt till alla tre grabbarna, och jag får en egen kväll, skönt.


Man ska inte ha hund i bur, men här går hunden in i buren självmant (efter hundvården). Det är väl tryggt och skönt. Men det är så klart en annan sak att vara instängd i bur. Här kan Havanna gå ut när helst hon vill. Och buren är dessutom bara till för att torka i, eller åka på hundutställning. Annars står den ute i förrådet.

Men Greta hon håller sig på soffan hon, aldrig att jag går in i buren själv.

Men nu är jag trötter, ska lägga mig i soffan och läsa en stund.
Trevlig lördagkväll önskar jag er alla.

Har skrivit några rader i den låsta.

Jodå, jag lever. Men har haft en lång skön bloggpaus. Vet inte om jag ska fortsätta eller hur det ska bli. Har varit ganska skönt att bara slappa framför tv:n på kvällarna, eller läsa en bok. Jag har stickat massor i vinter, till mina stackars händers stora olycka. Mössor, sockor, tröjor och filt till minstingen. Det har varit terapi för själen.

Det har varit mycket med min lilla mamma. Hon har haft så lågt blodtryck, och ramlat omkull och slagit sönder sig. Det har gått upp och ner. Nu har hon fått mer hemtjänst, tillsyn 4 g/dag. Känns jätteskönt. Just nu mår hon hyfsat.

Och jag själv har ju jobbat i vikariepoolen, och under tiden funderat på vad jag ska bli när jag blir stor :-)

Men  nu har jag bestämt mig. Jag har gått tillbaka till vården, jobbar nu natt på ett barnsjukhus med svårt sjuka barn. Och jag trivs jättebra. Jobbar några nätter i taget och är däremellan ledig ganska mycket.

Men jag har inte hunnit känna efter att jag är ledig. Det har varit så mycket att fixa, vi har haft dop i helgen. I går var jag och handlade, i dag har jag fotat mig för leg. på jobbet. I morgon läkarbesök, sen hälsa på mamma & pappa. Nästa vecka har pappa förundersökning inför starroperation.

Och när jag ändå var ute och for så svängde jag in på Plantagen och handlade lite. Och sen var det bara att plantera och fixa. Det ena ger det andra. för att få plats med nya blommor i köket måste jag flytta om de andra, och då var de ju lika bra att plantera om dem också.


Änglapelargoner. Söta, eller hur. Ljuslyktorna åkte ner i korgen också :-)
 
Black Night                                               Mårbacka

Tack för att ni har fortsatt  titta in hos mig, trots tystnaden.

Kramar ♥

Att jag inte har tid att blogga!!!!


Han är ljuvlig, ljuvlig, ljuvlig!!!!!!!!!!!!!!

ÅH, vad farmor njuter.

Farmor! Farmor! Farmor! Farmor! Åh så fint det låter. Vad är det för dumheter det som sägs att farmor låter hårdare än mormor. Farmor! Har väl sällan hört ett vackrare ord.

Tidigt i morse anlände en liten gosse, 2840g 50 cm. Efter en lång eftermiddag, kväll och natt så slutade det hela med ett kejsarsnitt. Svärdottern skulle ju sättas igång nu i veckan men den lille ville komma ut tidigare. Mor och barn mår bra och sonen är stolt men trött. Ska prata mera med dom i eftermiddag, men nu ska de få sova alla tre.



Sååååå Fiiiiiiin

Nu blir det ljus i vårt hus. Så fint det blir när ljusstakar och stjärnor är på plats. Men det där med julbak, ja det får bli som det blir. Just nu är jag rosslig i halsen och hes som en kråka. Få se vad det blir av det. Det har i alla fall gått väldigt bra på mitt första "uppdrag" i poolen. Jag var välkommen tillbaka. Kul!
Nästa vecka är jag preliminärbokad onsdag och torsdag på en förskola i grannkommunen. Skulle önska två dagar till för att det ska gå ihop sig ekonomiskt. Men det är bara att ha is i magen.

Och is i magen får vi nog ha hela familjen. Svärdottern är inlagd på sjukhus för högt blodtryck mm. (havandeskapsförgiftning) Bebisen skulle ju komma lagom till julafton. Men nu ska den få komma ut i början på nästa vecka. Så spännande, håll alla tummar för att det går bra nu.

Till min son och svärdotter och alla andra, en av de vackraste låtar som någonsin gjorts, Hallelujah. Leonard Cohen har gjort den. Så otroligt vackert. Njut!!!!!!!!!!!!!!



Här med Jeff Buckley.


Leonard Cohen själv.

Fler Hallelujah moments:


Bon Jovi


Peter Jöback "Decembernatt"


På "Dansk"



Ha en trevlig 1:a advent i morgon.

På nya jobbet i dag. Gick hur bra som helst. Träffade en arbetskamrat från samma vikariepool.Hon har jobbat i 8 år i den här poolen, och har haft jobb hela tiden. Hon jobbar 60-70 %, och tycker att det är jätteskönt att slippa alla kvällsmöten och dokumentation. Och bara vara med barnen. Jag fick ett samtal redan i går eftermiddag med förfrågan om jag kunde tänka mig att jobba på den här förskolan, och det tackade jag JA till. Så jag har jobb denna vecka i alla fall. Sen får vi se vad som händer nästa vecka. Det är roligt att se sig om lite. Man lär sig nåt nytt hela tiden och får tips och idéer. Ganska nyttigt faktiskt. Bra att ha med sig om det skulle bli fast anställning på någon förskola, i framtiden.

Det var skönt att vara ledig också. I måndags var det först veterinärbesök. Och sen träffade jag min arbetskamrat från förra jobbet. Vi var och fikade hos en annan före detta arbetskamrat, som börjat studera. Jättetrevligt.

I går gjorde jag först lite bankärenden, sen in i centrum och småhandlade lite. Sen åkte jag hem till stora sonen och sambon. Magen är så stor så stor. Nu är det bara att vänta, vänta och vänta. Det är ca tre veckor kvar. Sen blir jag farmor :-)

Ha det gott, alla.

Fullt ös! Har det varit hela helgen.

I går ramlade killarna in redan vid 9-tiden. Mamma skulle jobba och pappa skulle på hockeytränarkurs. Oliver följde med morfar och handlade. Han scannade in varor med liv och lust :-) William ritade sin almanacka som han ska sälja på julmarknaden i skolan. Jag frågade om jag fick komma och köpa den. Men han skulle köpa den själv sa han. Och lilleman lekte med duplo och jagade hundar. Sen gräddade mormor pannkakor efter önskemål från William. Mätta och belåtna så gav vi oss iväg till gammelmormor och gammelmorfar. Lilla Milton somnade i bilen och sov över besöket. Men William och Oliver tröttade ut gamlingarna så dom sov nog gott i går kväll. :-)

Sen var det dags för hockeymatch för William, men då mötte mamma Malena upp efter jobbet. Vi åkte hem och stoppade i Oliver och Milton lite mellanmål, sen åkte vi ner till ishallen och tittade på matchen


Vi hejade så klart på nr. 23. tyvärr så vann dom inte :(


Men lilleman var glad ändå.

Sen var mormor och morfar trötta kan jag tala om. Det blev pizza till middag.


Det var fler som blev trötta. Visst är dom väl söta. Och ovänner som "hund och katt," det existerar inte här.

I dag har det varit hundvård. Hann med en sväng till centrum också. Skulle köpa hårtoning, det slank ner en julklänning också. Nu är jag nytonad och maten står snart på bordet sen kanske det blir en stunds vila i alla fall.

Ha en skön söndagkväll :-)

Det var ett tag sen, men nu är jag inne och gästspelar. Få se om det blir mer tid för bloggen eller om det blir ännu mindre tid nu.

I går var det sista dagen på jobbet. SÅ JOBBIGT! Att ta farväl av arbetskamrater, alla goa barn och deras föräldrar. Usch, usch, usch. Men jag är helt överväldigad av alla blommor, presenter och snälla ord. Jag har aldrig tidigare på någon arbetsplats varit med om något liknande.

Min kollega (som gör sin sista dag i dag) och jag hade ordnat avskedskalas för barnen och arbetskamraterna. Vi får ju inte äta glass och kakor, men vi hade förankrat vårt kalasande hos föräldrarna och de tyckte att det var jättetrevligt att vi gjorde det här för barnen. Men en av cheferna måste ju komma med "pekpinnar" så klart. "Du vet ju att det inte ingår i vår policy att äta sötsaker på förskolan" säger människan. Då svarade jag - "Ja, jag vet det. Men nu är det vår sista dag och då blir det så. Punkt, slut!" Hon svarade inte utan gick in och satte sig på kontoret bara. Men i går var hon på chefskurs (kan hon behöva) och då hade vi fest så det sprutade glass, strössel, kolasås, maränger, kakor och popcorn ur öronen på barnen :-) Och dom var så glada.

Sen fick vi teckningar av barnen, och en korg full med Italienska godsaker av våra kollegor. Och under dagen så strömmade de in blommor och presenter av barn och föräldrar. Än en gång, jag är helt överväldigad.


Blommor och presenter från barn och föräldrar.


Korgen från arbetskamraterna.

Från cheferna så fick vi ett vykort som låg i lönekuvertet, och där stod det:

"Ett stort TACK för den tid du arbetat hos oss, Lycka till

Och det var allt!!!!!!!!!!!! Ingen har ringt, sagt eller gjort något annat för oss.

Men det är ju också därför jag slutar, men nu fick jag det än en gång "svart på vitt" vilken usel ledning företaget har.

Nu är jag ledig några dagar och sen får vi se hur mycket jobb det blir. I nuläget har jag ingen aning om vad jag gör från och med onsdag. Lite läskigt är det.

Men nu ska jag bara ta det lugnt och njuta några dagar. Jag fick ju lite spa-produkter i present, så snart ska jag in i duschen och bli ren och len i både kropp och själ. Sen ska jag gå ner till Malena, hon ska fixa ögonbrynen på mig. Jag ser ju inte själv att göra det.

Annars så har vi varit trötta och låga en lång tid. Kjelle har varit inlagd en gång till för hjärtat. Men tack och lov så var det falskt alarm. Men man blir ganska rädd. Nu har han börjat jobba heltid, doktorn ville inte sjukskriva honom längre. Men han är jättetrött, så det känns inte så jättebra. Men vi får ta en dag i taget.

Lite roligheter har vi i alla fall gjort sen sist. Vi har varit på konsert och sett Lars Winnerbäck. Hur bra som helst.


Abalone Dots, förband. Dom är jättebra och duktiga.


Och här Lars Winnerbäck. Han bjöd verkligen på sig själv, en härlig kväll.





Ett litet smakprov.

Ha det gott och tack för alla vänliga ord och omtanke om oss.

Kram!

BIA-bädd, egentligen en hundbädd. Men i vår familj är det många som "slåss" om den.


Havanna & Greta.

Vadå hundbädd???? Jag som sover så himla bra här.

En trött och lite ledsen Milton som inte fick följa med på hockeyträning. Han fick
hålla till godo med mormor och morfar.

Som sagt, Bia-bädden är mycket användbar :-)

Det knallar på så sakteliga här hemma. Maken har jobbat halvtid sen i fredags. Det går hyfsat. Två eftermiddagar i veckan går han på sjukgymnastik.

Nu gäller det att hålla stressen på avstånd. För min del har bloggen fått stå åt sidan. Och så kommer det nog att förbli. Men en eller annan gång blir det ett litet inlägg eller en påhälsning hos mina vänner.

Men nu måste vi försöka att hitta ett sätt att leva utan stress. Men det är svårt. Jag har ju inte den bästa arbetsplatsen som ni vet. Nu är det ca 1 månad kvar där. Och på denna månad ska jag dokumentera, ha utvecklingssamtal mm, mm. Jag har både innestående semester och i nuläget drygt två dagars komp att ta ut. Och det kommer inte att stanna där. Förra veckan var vi underbemannade med halva personalstyrkan. Och det fortsätter i samma spår denna vecka. Som tur är så har barnen också "däckat" . Men det blir övertid för mig varje dag. Och tre av mina kollegor ska ha semester varsin vecka under november. Så det ser mörkt ut för min del. (att ta ledigt alltså)

I dag blev det först 45 minuters övertid, och sen efter en mellanlandning på 5 minuter hemma så for jag iväg till mamma och pappa. Först lite snabbfika och sen iväg till frissan med mamma. Hon blev så fin så. Och sen hem och lämnade av henne lagom till hemtjänsten kom och skulle laga middag. Kom hem ca 15.40, och då var jag sluuuuuut!!!!

Så det är ungefär som vanligt här. Brist på tid och ork. Men vi gör så gott vi kan. "Rom byggdes inte på en dag"

Trevlig höstvecka :-)

Orken och konditionen börjar återvända för "gubben". Han mår bättre och bättre, även om det fortfarande kan komma bakslag vissa dagar. Han går på sjukgymnastik 2 ggr/veckan, promenerar både med och utan hundar varje dag. Handlar, städar och fixar lite här hemma. Storhandling gör vi tillsammans. Där emellan vilar han och läser böcker. Tur att jag har en del godbitar i "biblioteket".

I fredags var vi till hjärtsjuksköterskan. Det var jättebra för oss båda. Vi gick igenom vad som hade hänt och hur vi ska gå vidare. Nu är han anmäld till en stresshanteringskurs och till hjärtskola. Hjärtskola ska vi gå på båda två om jag kan komma ifrån på jobbet. Det är två tillfällen, ena gången med en sjukgymnast och andra gången med en dietist.

I går gjorde vi en riktig test. Vi åkte upp och hämtade Greta som har varit på "utflykt" strax utanför Edsbyn. Vi turades om att köra och det gick jättebra.


Och där uppe var det snö. Och vi tittade på Björnspår i snön!!!!!!

Och när vi ändå var så nära Kjelles barndomstrakter, ca 3-4 mil. Så fortsatte
vi genom skogen.

Till Färila.

Och vidare till "byn".

Efter ån mot "lillebror".

Vackert, eller hur?

Hamnade mitt i älgjakten. Här hänger det några älgar.

Efter besök både hos "storebror" och "lillebror" så fortsatte vi efter sjön och
vidare hem till "storasyster".


Utsikt från svägerskans inglasade balkong.

Utsikt från toastolen. Här kan man sitta och filosofera och drömma sig bort
hur länge som helst :-)

Nu lämnar vi vackra Hälsingland i skymningen.

En lång och händelserik dag. Nu har vi verkligen tänjt på gränserna. Få se när vi törs ge oss iväg till Österlen. Nej det får nog vänta till våren.  Men det känns skönt att det går åt rätt håll och att vi sakta men säkert kommer tillbaka till det gamla vanliga. Ja inte riktigt förstårs. Lite striktare regler för maken, vad gäller mat och motion.

Men vi är på gång!!!!

Och tack för all omtanke vi har fått, det värmer. KRAM

Så snabbt livet kan förändras, min man fick en hjärtinfarkt när vi kom hem från Österlen för två veckor sedan. Han mår efter omständigheterna bra. Han är hemma nu efter att ha legat på sjukhus en tid. Nu får vi lära oss att leva med det. Mediciner resten av livet, och ändrad livsstil. Tur att han har en sån hälsomedveten fru och har fått hänga med på min nyttokost.  Men som läkaren sa: Tur i oturen att det hände. För nu står han på medicinering och regelbundna kontroller. Och det ska förhoppningsvis inte behöva hända igen.

Man blir lite mer ödmjuk inför livet, och tar varje dag som den kommer. Lever här och nu.

Vet inte om jag ska fortsätta att vara bloggare eller ej. Det tar mycket tid. Just nu umgås jag mest med min familj, läser böcker och bara är, här och nu.

Ha det gott alla vänner, kanske vi hörs kanske inte.

Kram

Jag brukar ju mest skriva om (mina) "Nillasdagar" men ibland så blir det ju lite boktips och ett och annat tänkvärt inlägg. I dag ska det handla om Stress 

Jag gjorde ett arbete om Stress/Utbrändhet när jag gick undersköterskeutbildningen. Ett intressant ämne. Vi är många som ligger i farosonen, vi vet hur vi ska undvika stressen, men vi kan av olika anledningar inte göra det. Vi vet hur man ska leva för att må bra, men det är svårt  att genomföra det. Ofta på grund av ekonomiska skäl, vi måste arbeta för att få bröd på bordet.

"Får man skylla sig själv om man blir utbränd eller är det samhällets och utvecklingens fel? Först och främst tror jag att det är samhället och utvecklingen.  Men till viss del får vi skylla oss själva. Men det är inte lätt att kliva av ekorrhjulet heller.

Kroppen reagerar på det sätt vi lever på. Vi stressar och rusar runt. Det är stressigt både på arbetsplatsen, skolan och i hemmet. Det är besparingar och omorganisationer. All teknik vi har i dag gör oss stressade. Det ska gå fort, fort. Mobiltelefoner som ringer jämt och ständigt. Det är ett ständigt pipande när telefonerna tar emor SMS-meddelande. Folk sitter till och med på offentliga toaletter och pratar i telefon. Man ska alltid vara anträffbar. Och även hemma måste man ha kontroll på vem som har sökt oss under dagen, genom att skynda oss fram till telefonen och kolla nummerpresentatören. Även mitt under pågående samtal så hör man att det tutar i telefonen, "ett ögonblick jag ska bara kolla vem som ringer". Och sen har man ett par samtal till att komma ihåg att ringa upp. Man är uppkopplad på nätet hela tiden. 
Det handlar naturligtvis om oss själva också, vi ska vara så duktiga, tar på oss för mycket jobb, svårt att säga nej och sätta gränser. Men om man inte är först och bäst kan man bli utbytt i dessa besparingstider.
Man tar sig inte tid att andas och pusta ut. Almanackan är fulltecknad. Det finns inte tid för spontana saker.

Det går en tid, men sen säger kroppen ifrån med tex. huvudvärk, besvär med värk i nacke, axlar och skuldror, ständiga infektioner, ständig trötthet, magkatarr, magsår. Listan kan göras hur lång som helst. Man mår psykiskt dåligt. Känner sig dum, ful och värdelös. Svårt med tankeverksamheten, man tappar tråden. Vanligt med depressioner, ångest och fobier. Svårt att somna trots en oändlig trötthet, vaknar tidigt och kan inte somna om.

Det sociala livet minskar stadigt och till slut upphör det helt. Man vill inte träffa andra människor eftersom man inte hänger med i tankeverksamheten. Man känner sig ful och vill inte visa sig ute. vilket resulterar i för lite motion och frisk luft. Det blir en ond cirkel som man inte orkar bryta själv.

Kvinnor är mer stressade än män, och har även mindre möjlighet att påverka sitt arbete än vad männen har. Och har också större ansvar i hemmet.

Att uppfostra barn och sköta ett hem är en viktig uppgift, - det har vi lärt oss av våra mödrar. Ändå kan det finnas en känsla av meningslöshet i det vi gör. Men så kände inte våra mormödrar (detta gäller oss medelålders kvinnor) som många kom från bondesamhället. En miljö med stor frihet och där man arbetade sida vid sida, man-hustru- och barn. Men våra mödrar som kom från landet till stan och bodde i små trånga lägenheter, säger - vad du gör skaffa dig en utbildning och ett jobb, så att du kan försörja dig och dina barn. Att bli självständig är budskapet vi får från våra mödrar. Men ändå ska vi vara duktiga och ta hand om barn, man och hem. Samtidigt som vi av ekonomiska själ och samhällets tryck helst ska jobba heltid. Detta är kvinnors dilemma i dag.

Nu ska de tilläggas att de flesta män är väldigt duktiga och tar sitt ansvar i hemmet.

Hur ska vi göra då?

Jag tror att vi får börja med oss själva. Ändra på vårt sätt att leva. Lära oss att säga Nej. Våga missa något, man behöver inte vara med överallt, samtidigt. Göra egna livsregler (som man kan ändra på efter behov) inte vara så styrd av samhället och förlegade regler. Det behöver inte putsas och fejas varje fredag, och det gör inget om gräsmattan blir lite för lång, den går att klippa en annan gång. Försöka att äta och leva sunt, röra på sig. Ta sig tid med vänner och familj, läsa böcker, stäng av datorn ibland. gå på bio eller gå ut och äta ibland. Ha roligt! Skratta! Der mår man bra av.

Men det är svårt, jag vet. Jag är ju där själv. Har den förbaskade utbrändheten flåsande i nacken hela tiden. Det är bara en tidsfråga innan den kommer ifatt mig. Men jag jobbar ständigt på att komma undan.

Men nu stänger jag i alla fall av för i kväll. Här ska tittas på Idol. Men fundera gärna på mina ord. Och bloggar gör vi när vi har tid och lust, vi behöver inte be någon om ursäkt för att vi inte har tid. Eller hur?

Ha det gott!

Nej Tack!





Både i går eftermiddag och nu i kväll har två tjejer i 10-årsåldern knackat på och frågat - Får vi gå ut med dina hundar. - Nej det får ni inte, svarade jag både i går och i kväll. Jag skulle aldrig våga släppa i väg mina juveler med två okända små flickor. Jag har sett dom i området, men vet inte var de bor eller om de kan handskas med hundar. Vad händer om de möter en stor lös hund? Vågar knappt tänka tanken. Plockar de upp hundbajs, knappast. Har sett hur barnen i området springer runt, runt med små hundar. Stackars djur. Det vore väl en annan sak om det var någon äldre som man känner, och vet att de kan handskas med hunden och klarar av att möta andra hundar.

Annars så går det framåt, sakta men säkert. Men jag blir nog hemma ett tag till. Var helt slut efter en liten runda i skogen med vovvarna. Kanske hade varit bra med hundvakt, men, nej tack!

Ha en trevlig kväll / Nilla

Ja nu börjas det igen. Trött är bara förnamnet.

Förra veckan var två av mina kollegor hemma och vi fick bara tag på en vikarie, som inte kunde jobba hela dagar. Så det blev inte så mycket med våra skogsutflykter. Vi kom visserligen iväg två gånger, men vi hade ingen vidare verksamhet i skogen. Och i slutet på veckan så blev jag också rejält förkyld. Men det var ju inte att tänka på att stanna hemma. Men i fredags när lunchen var överstökad och de små hade somnat, då tog jag mitt pick och pack och åkte hem. Och sen dess har det varit sängläge, eller rättare sagt soffläge. Men nu tror jag att det börjar vända. Jag är visserligen fortfarande snuvig och trött, och det bara susar i huvudet. Men det känns ändå som om det har vänt. Peppar, peppar :-)

Men det är typiskt att jag ska vara dålig just nu, mamma fyller år i dag. Det blev ett telefonsamtal i stället för besök. Kan ju inte smitta ner två gamla människor med dessa giftiga bacillusker. Och i slutet på veckan ska vi åka ner till Österlen, måtte jag vara frisk då.

Så är läget här, hoppas att ni andra har klarat er från höstförkylningarna.

på lite sommarbilder en sån här ruggig dag.


Härligt, eller hur? Snart åker vi ner till Österlen igen!!!!!!!!!!!


Tänkte berätta vad jag har gjort, jag har sagt upp mig!!!!!!!!!!!!!!

Jajamensan. Nu är det slut med att vara i skogen med frysande och gråtande barn. Nu tycker jag verkligen att det är bra med utomhusverksamhet. Men det ska vara med måtta. Och nu kan jag inte stå för den verksamhet som vi bedriver, och då måste jag sluta känner jag. Och det är fler av mina kollegor som slutar också.

Så nu kastar jag mig ut i det okända. Ska börja i en vikariepool i slutet av höstterminen. Och det är ju väldigt osäkert, det finns ju inga garantier för att jag har jobb, och utan jobb ingen lön, lite läskigt. Men med tanke på att det är så svårt att få personal till förskoleverksamhet så tror jag att det kommer att ordna sig. Och det är ett bra tillfälle att prova på olika arbetsplatser, och se var jag skulle kunna tänka mig att jobba. Och kanske så småningom få en tjänst eller ett längre vikariat. Har också sökt lite vikariat som undersköterska, mitt andra "kall" :-)

Ja nu vet ni det. Och nu ska jag krypa ner under en filt och läsa M-magasin, och värma upp mig. Har ju varit ute i skogen med en massa småttingar, då var det visserligen uppehållsväder. Men när jag kom hem och gick ut med Joy så öppnade himlen sig igen. Och trots regnjacka så blev jag blöt inpå bara kroppen. Burr!!!!!!!!

Sen börjar det ju igen. IDOL, HOUSE och förstås min nya favvoserie Sjukhuset!!!

Trevlig kväll!

Vet inte var jag ska börja, eller om jag ska börja???

Ska jag berätta om min sommar, eller är det passerat med sommar och semester?

Ska jag berätta hur det är på jobbet och vad jag har beslutat mig för?

Ska jag berätta att två av våra fyrbenta familjemedlemmar fick somna in under semestern?

Eller ska jag berätta att jag var på hundutställning i går?


Jag tror att jag börjar med hundutställningen:

Tidigt i går morse gav vi oss iväg till Högbo bruk i Gästrikland. En solig men kylig morgon, endast 5 grader varmt (kallt). Vi träffade både två och fyrbenta vänner, en härlig dag. Och Greta blev 1:a i ökl och 3:a med Ck i ökkl.



Här är hennes kritik: Utmärkt typ. Bra huvud o uttryck, bra hals. Bra kropp o benstomme. Välvinklad fram o bak. Bra markerat kors. Fin svans. Utm pälsstruktur. Rör sig med bra steg. Välpresenterad

Jätteroligt, vi är otroligt glada och stolta över henne. Och tacksamma över att vi har en sån fin och trevlig hund.
Tack Monica.

Så till det sorgliga som hände i somras:

Till Minne

Vår katt Chaplin som var 13 år gammal hade en tid varit "knackig". Han har alltid haft problem med knälederna, och gått lite stötigt. Men under våren så hade han från att ha varit en stor och imponerande katt blivit bara skinn och ben.Han kunde inte hoppa upp till matskålen längre, vi fick lyfta upp honom. (på grund av hungriga hundar kunde inte matskålen stå på golvet). Han började göra ifrån sig inomhus, lite var stans.
Så vi hade börjat förbereda oss på att han skulle få somna in. Och beslöt att det skulle ske under senare delen av semestern. Vi ville att han skulle få en sista sommar på Österlen. Han gick mest ut och in, in och ut hela tiden.Eller så låg han och sov i en stol i trädgården.Så min syster tog kontakt med sin veterinär som lovade att hon skulle hjälpa oss.

Men sen blev Maja vår äldsta Havanais akut sjuk. Och det gick så fort. Hon har under flera år haft Epilepsi som vi medicinerade henne för. Men de senaste åren har hon fått fler och större anfall. Men hon hade varit riktigt pigg och glad hela våren så det  var lite oväntat. Det började på tisdagen under näst sista semesterveckan då  hade hon  6 anfall, på onsdagen hade hon 4 anfall. Då bestämde vi med veterinären att hon skulle komma på torsdagen. På torsdag morgon kl 04.00 hade hon sitt sista anfall. Sen låg hon bara och sov ute i trädgården hela dagen. Jag gick fram till henne flera gånger för att se om hon andades.

Det var en mycket jobbig förmiddag. Men så kom då veterinären, lugn och trygg. Och våra kära gamla vänner fick somna in på en stjärnbeströdd fleecefilt på trädgårdsbordet, i skuggan av ett fläderträd. Med hela familjen och de andra djuren runt omkring. Det var ett lugnt, vackert och värdigt avslut för våra kära gamla vänner. Men ack så jobbigt och så tomt det blev.


MAJA 2000-01-01 - 2007-08-02

CHAPLIN 1994-11-25 - 2007-08-02


Här vilar Maja och Chaplin.  Melvin tar farväl av sina vänner.


Här under fläderträdet fick de somna in.