Stress/Utbrändhet!!!!!!!!!!!!

Jag brukar ju mest skriva om (mina) "Nillasdagar" men ibland så blir det ju lite boktips och ett och annat tänkvärt inlägg. I dag ska det handla om Stress 

Jag gjorde ett arbete om Stress/Utbrändhet när jag gick undersköterskeutbildningen. Ett intressant ämne. Vi är många som ligger i farosonen, vi vet hur vi ska undvika stressen, men vi kan av olika anledningar inte göra det. Vi vet hur man ska leva för att må bra, men det är svårt  att genomföra det. Ofta på grund av ekonomiska skäl, vi måste arbeta för att få bröd på bordet.

"Får man skylla sig själv om man blir utbränd eller är det samhällets och utvecklingens fel? Först och främst tror jag att det är samhället och utvecklingen.  Men till viss del får vi skylla oss själva. Men det är inte lätt att kliva av ekorrhjulet heller.

Kroppen reagerar på det sätt vi lever på. Vi stressar och rusar runt. Det är stressigt både på arbetsplatsen, skolan och i hemmet. Det är besparingar och omorganisationer. All teknik vi har i dag gör oss stressade. Det ska gå fort, fort. Mobiltelefoner som ringer jämt och ständigt. Det är ett ständigt pipande när telefonerna tar emor SMS-meddelande. Folk sitter till och med på offentliga toaletter och pratar i telefon. Man ska alltid vara anträffbar. Och även hemma måste man ha kontroll på vem som har sökt oss under dagen, genom att skynda oss fram till telefonen och kolla nummerpresentatören. Även mitt under pågående samtal så hör man att det tutar i telefonen, "ett ögonblick jag ska bara kolla vem som ringer". Och sen har man ett par samtal till att komma ihåg att ringa upp. Man är uppkopplad på nätet hela tiden. 
Det handlar naturligtvis om oss själva också, vi ska vara så duktiga, tar på oss för mycket jobb, svårt att säga nej och sätta gränser. Men om man inte är först och bäst kan man bli utbytt i dessa besparingstider.
Man tar sig inte tid att andas och pusta ut. Almanackan är fulltecknad. Det finns inte tid för spontana saker.

Det går en tid, men sen säger kroppen ifrån med tex. huvudvärk, besvär med värk i nacke, axlar och skuldror, ständiga infektioner, ständig trötthet, magkatarr, magsår. Listan kan göras hur lång som helst. Man mår psykiskt dåligt. Känner sig dum, ful och värdelös. Svårt med tankeverksamheten, man tappar tråden. Vanligt med depressioner, ångest och fobier. Svårt att somna trots en oändlig trötthet, vaknar tidigt och kan inte somna om.

Det sociala livet minskar stadigt och till slut upphör det helt. Man vill inte träffa andra människor eftersom man inte hänger med i tankeverksamheten. Man känner sig ful och vill inte visa sig ute. vilket resulterar i för lite motion och frisk luft. Det blir en ond cirkel som man inte orkar bryta själv.

Kvinnor är mer stressade än män, och har även mindre möjlighet att påverka sitt arbete än vad männen har. Och har också större ansvar i hemmet.

Att uppfostra barn och sköta ett hem är en viktig uppgift, - det har vi lärt oss av våra mödrar. Ändå kan det finnas en känsla av meningslöshet i det vi gör. Men så kände inte våra mormödrar (detta gäller oss medelålders kvinnor) som många kom från bondesamhället. En miljö med stor frihet och där man arbetade sida vid sida, man-hustru- och barn. Men våra mödrar som kom från landet till stan och bodde i små trånga lägenheter, säger - vad du gör skaffa dig en utbildning och ett jobb, så att du kan försörja dig och dina barn. Att bli självständig är budskapet vi får från våra mödrar. Men ändå ska vi vara duktiga och ta hand om barn, man och hem. Samtidigt som vi av ekonomiska själ och samhällets tryck helst ska jobba heltid. Detta är kvinnors dilemma i dag.

Nu ska de tilläggas att de flesta män är väldigt duktiga och tar sitt ansvar i hemmet.

Hur ska vi göra då?

Jag tror att vi får börja med oss själva. Ändra på vårt sätt att leva. Lära oss att säga Nej. Våga missa något, man behöver inte vara med överallt, samtidigt. Göra egna livsregler (som man kan ändra på efter behov) inte vara så styrd av samhället och förlegade regler. Det behöver inte putsas och fejas varje fredag, och det gör inget om gräsmattan blir lite för lång, den går att klippa en annan gång. Försöka att äta och leva sunt, röra på sig. Ta sig tid med vänner och familj, läsa böcker, stäng av datorn ibland. gå på bio eller gå ut och äta ibland. Ha roligt! Skratta! Der mår man bra av.

Men det är svårt, jag vet. Jag är ju där själv. Har den förbaskade utbrändheten flåsande i nacken hela tiden. Det är bara en tidsfråga innan den kommer ifatt mig. Men jag jobbar ständigt på att komma undan.

Men nu stänger jag i alla fall av för i kväll. Här ska tittas på Idol. Men fundera gärna på mina ord. Och bloggar gör vi när vi har tid och lust, vi behöver inte be någon om ursäkt för att vi inte har tid. Eller hur?

Ha det gott!

Amen!!säger jag, så himla bra skrivet!Du är så klok du Nilla o jag hoppas verkligen du hinner undan den flåsande!Ha det nu så gott! Natti natti sov sött!

Vilket härligt och givande inlägg, finns mycket tänkvärt där, ett inlägg som alla borde läsa.
Det är hemskt hur det har blivit, att vi ska ha en sån press på oss, man som kvinna.
Det där ordet "Nej", är ett ord som vi alla bör använda oftare, är man inte van så är det väldans svårt, förr hade jag svårt med det, men å andra sidan så är det några år sedan som våra barn var små och som vi arbetade båda två. Men med åren så har jag lärt mig att säga nej och att lyssna på min kropp.
Ha nu en toppendag imorgon och simma lugnt!!!!
Kramizzzz

Ja man får tänka sig för!!
Jag har INTE en fulltecknad almanacka...jag har lärt mig mer och mer att tacka nej!
vi har tagit bort alla kvällsmöten på jobbet, nån gång blir det väl, men ytterst sällan!
Men visst är jag stressad ändå ibland, jag känner ming inte det men jag vet när mage och huvud protesterar!
är där just nu med det beror på allt vi har att göra...det är ju snart över..sen ska jag bara slappa ett tag!
Stor kram

Vad jag känner igen mig........att man ska behöva tappa hälsan innan man börjar lära sig att säga NEJ!!
Jag har blivit mycket bättre på det,men inte tillräckligt.
"Förr" sa jag aldrig nej,jag skulle fixa och klara allt.
Men det är inte värt priset!!
Kramen på dig!
PS,jag står och defilerar när ni kör förbi på väg till österlen! :D

Amen och Basta! Skriver under på varje mening! Mitt arbetsliv har kantats av två långa utbrändhetsperioder, och nu ska jag försöka ta nya tag och åter glänta på dörren till arbetsmarknaden. Två och ett halvt år har det tagit även denna gång, och jag blir ju aldrig som jag var förr! Men visst har jag också dragit viktiga lärdomar, jag har ingen mobil (!) och tackar nej till sånt jag inte tycker tillför mig något! I bästa fall kan jag åter jobba 10 timmar /vecka! Det kallas min "restarbetsförmåga" enligt utredningar. Jag hoppas o tror att fler hinner stanna upp i tid innan det brakar åt skogen...
Så även du min kloka vän!/Kram

Är du fördomsfull?
http://junitjej.blogg.se/1189706325_frdomar.html

Ha det gott i helgen Nilla! Kramisar!

Tittar in och önskar dig en skön helg..kram

Hoppas ni har det skönt trots blåsten!
Kan tänka mig att det fläktar på ännu mer nere på slätten!
Kram!

Mina ledord här ser jag..he he..,hoppas ni har det gött därnere..*muttrar* inte ett endaste dugg avis :(((
;)

Ja du det där är ett kärt eller okärt ämne i vår tid just nu.. stressen känner vi alla igen.. finns det någon människa idag som inte bär på den där.. spelar ingen som helst roll om man inte är aktiv i arbetslivet.. stressen finns ändå.. överallt.
Ha det nu så skönt i vårt vackra landskap.. dit ner kör vi kanske en runda i morgon beror på om det regnar eller inte.. blåst har det gjort hela dagen här oxså så jag kan förstå att det blåser o viner där du sitter nu. Österlen där vill jag leva där vill jag bo:-)
Ha de fint nere här..
Kramar

Stress är aldrig lätt... Du skriver så tänkvärt! Jag känner igen mig i många rader, hjulen snurrar allt fortare så det är ännu viktigare att hitta andhålet :)
Du har ditt på Österlen :) *avis* Kramar till Dig//Z

Ha det gottast på Österlen. Hoppas du inte blåser bort!Här har det blåst varje dag nu en tid!
Kramar!

Tittar in för att se om du hunnit med någon bloggis..Ha en riktigt skön hösthelg!/Kram

Kikar in för att önska en lugn söndagkväll och en bra vecka :)

Stress, utbrändhet, springa in i väggen osv..
Tänk att man inte kunde förstå ur ofantligt tungt det är förrens man själv är där.
Ordet NEJ, ngt jag borde använda är så otroligt svårt att uttala..
Nu finns inte mkt ork kvar ens för de minsta ting.
MEN jag ska ta mig upp igen,,
XENA

Vill bara kika in och säga att jag tänker på dig.
Hoppas att du mår bra, och du är säkert nere på ditt älskade österlen nu :)
Stor kram från mig!!

Kommer inom och önskar dig en fin dag på Österlen utan stress:-)
Snart Äppelmarknad.. ska du dit? Ska inte bli något fint väder, men vindarna kan vända:-)
Kramkram

Jag hoppas att du mår bra! Och att du varvar ner o verkligen tar igen dej nu!
Varma kramar till dej!