I går var Elvis och jag till Astrid Lindgrens barnsjukhus för inskrivning. Först träffade vi en sjuksköterska. Sen träffade vi doktor Thomas. Och sist narkosläkaren. Sen åt vi matsäck som vi hade med oss, och sen åkte vi hem till sjuka mamma och pappa.



I dag startade vi kl 6.30 hemifrån. Först fick vi komma in på vårt rum, sen skulle Elvis få nål. Det var han helt med på...ända till han skulle lägga sig på sängen i behandlingsrummet. Då kom det tillbaka jobbiga minnen. Men med jättegullig personal och ett helt regn av såpbubblor så satt den ganska snart där den skulle sitta...nålen.

Sen gick vi tillbaka till vårt rum, Det var dags för Elvis att duscha. Sen fick han vackert sitta i sängen. Det skulle egentligen bara bli 20 minuter, men som alltid på sjukhus så kan det inträffa saker som gör att väntetiden kan bli 2 timmar i stället.

Men Elvis underhöll både mig och rumskamraten som kom in. Så det gick ingen nöd på oss. Han klagade inte ens över att han var hungrig. Så duktig så.

Men till slut kom vi ner på operation. Farmor fick klä på sig rock, mössa och plasttossor...till Elvis stora  förtjusning. Men sen började han ana ugglor i mossen. Inne på op.salen var han inte så medgörlig. Ville inte kliva upp på sängen, inte känna med handen hur varmt och skönt det var där. Men han ville till slut i alla fall kramas med farmor. Och då kunde de stå bakom oss och spruta in det som skulle in. Och sen somnade han i min famn. Lite jobbigt var det allt. Men ingreppet som han gjorde i dag var snabbt avklarat, liten Botoxinjektion för att tarmen lättare ska slappna av. Det har att göra med hans tarmsjukdom Hirschsprung.



Väl uppe på avdelningen igen fick Elvis isglass, lite trött fortfarande. Men åh, så gott det smakade.



Ganska snart piggnade han till och fick lunch. Köttbullspytt. Köttbullarna gick åt med en himla fart.



Sen lekte vi i en stund med allt skojigt som fanns i lekrummet.



Innan vi skulle dra nålen så träffade vi clownen.



Och Elvis fick en fin ballongtax.

Att dra nålen sen var ju inte helt ok, men vi fixade det också. Och doktor Thomas kom och sa att allt var bra. Och sen kom farfar och hämtade oss.

När Elvis skulle in på op fick han ta av sig sitt halsband med lyckoelefanten. Då satte jag på mig det. Det kändes jätteskönt att ha det när han var inne på operation. Och när jag kom hem så såg jag att det sitter kvar runt halsen på mig fortfarande. Ska lämna tillbaka det i morgon. Men efter dessa två dagar med Elvis så känns det lite bra att åtminstonde ha hans halsband kvar en liten stund extra.

Och jag måste dessutom tala om att det var både nyttigt och intressant att vara med som anhörig, till skillnad mot att jobba på sjukhus själv. Och jag är väldigt nöjd och tacksam över det fina bemötande vi fått de här två dagarna.