Vi hade avskedsmiddag för dottern och två av grabbarna i lördags, och då blev det grillat. Så gott det var. Och nu sitter de på planet till Thailand, blir borta i fyra veckor. Och om två veckor åker sonen med familj dit också.



I går tog jag en promenad i det vackra vädret. Jisses så mycket snö vi har fått. Och i dag har det snöat ännu mer.



Men vackert är det...när vårsolen lyser.



Lite blåsigt nere vid sjön, men det var bara att dra ner mössan över öron och panna.



Det var skönt att komma in i värmen sen. Visst är det vackert....men jag tycker att det räcker nu. Längtar till vår...sommar...och Österlen.

Och lyser upp mina nya chrysanthemum....som jag köpte i går.



...VÅRKÄNSLOR...



En kopp gott te till frukost....vid mitt soliga fönster.



En kopp te med smak av...Rabarber, Jordgubb & Vanilj...det blev nästan lite försommar där...en stund vid mitt frukostbord.....

Trodde jag skulle vara ledig i början på veckan. Stoppade in Harry och kameran i bilen. Och åkte till mitt favoritställe.



En lång härlig promenad efter Mälaren.



Vi vågade oss ut på isen också.



Alldeles ensamma med naturen och tystnaden (förutom ett flygplan som störde oss)



Här brukar jag fika, men jag hade inget kaffe med den här gången. Det är Lycka...att komma ut i naturen så här.

Men säg den lycka som vara för evigt. Blev inringd till jobbet. Så det blev en extra natt. Men det var i och för sig bra. För nu kunde jag byta den mot en annan natt och gå en kurs längre fram i vår.



Hade ju tänkt ta Greta oich Havanna med med till favoritstället dagen därpå. Men då blev det ju till att sova bort halva dagen i stället, eftersom jag jobbade på natten. Och sen var jag ledig i onsdags. Och jobbade torsdag och fredag natt. Så det blev ingen sammanhängande ledighet. Och nu sitter jag här och känner mig lite seg. Men maken fixar i köket, det börjar lukta riktigt gott. Hörde att vinflaskan korkades upp nyss. Nu börjar min lediga vecka.......

VECKANS TVÅ ALLRA BÄSTA:



I onsdags när jag var till centrum träffade jag dottern, barnbarnet Milton och svärdottern. Vi bestämde oss för att gå och fika tillsammans, jättetrevligt. När Milton fick syn på mig sa han...har du inga öron, mormor? Jo här...sa jag och lyfte upp håret. Jaha...sa han, men de syns ju inte. Nej men jag hör ändå...svarade jag. När vi sen skulle ta rulltrappan upp till fiket så gick han i sin egen lilla värld. Jag ropade tre gånger på honom...innan han vände på huvudet. Och då sa jag...Milton, dina öron syns...men du hör inte ändå. Då log han lite finurligt som bara han kan göra :o)



Att Elvis mår så mycket bättre nu sen han fick sin medicin. Han har varit så dålig den lille skrutten. Men en vän till familjen ställde upp med medicin....den som "farbror doktorn" skulle skriva ut, men inte hade gjort, när svärdottern var på apoteket och skulle hämta ut. Jag bor nära vännen och hämtade medicinen till Elvis. När jag kommer dit så ser jag en smal, hålögd liten Elvis, men dock med ett härligt leende. Och han säger till mig med en mycket bestämd röst...klä av dig farmor! Och då menade han så klart jackan :o) Hade ju inte tänkt stanna där....men vem kan motstå en sån "befallning"...inte en farmor i alla fall :o)

Äntligen har jag fått upp en gardin i arbetsrummet. Eller rättare sagt, äntligen har vi köpt en gardinstång som maken satt upp. Gardiner finns det så det räcker och blir över. Den här hade vi i vårt förförra hus. Så det blev "återanvändning"



Och vad hittade jag i mina gömmor....tofsar. Och i dessa Montazamitider så var det bara ett måste att använda dem som omtag till gardinen.



Nu är de ju inte så himla flashiga. Jag kör med en lite enklare, robustare stil än vad Maria Montazami gör :o)

I alla fall i mitt orkidéfönster.



De verkar trivas bra efter flytten.



Vilket vi alla gör.Tänk att vi har bott här i 6 månader nu.

Och inga inkräktare har vi sett eller hört...än. Peppar, peppar! Jag skrev på facebook för några dagar sen om att vi fått ett medelande i brevlådan. Det stod att vi skulle vara uppmärksamma för det hade synts två män med ficklampa en natt. Som klättrat in på en innergård vid tretiden på natten. Men vi har ju hundar, visserligen inte så stora. Men...låter det gör dom. Så bara det kan nog skrämma bort vem som helst. Och vi vaknar garanterat när de sätter igång. Vi har faktiskt hört dem skälla någon gång en natt. Men vi struntade i dem då. Kanske ska gå upp om det händer igen.

Har jobbat i helgen. Nu är jag ledig några dagar, och då är det bara slask och ishalka. Tur jag har köpt broddar. Så himla bra det är att ha när man går ut med hundarna. Tog en långpromenad med Harry när jag vaknade i dag på eftermiddagen. Gick hur bra som helst, de fäster otroligt bra på isen.

Nu har vi ätit jättegod middag som sonen lagade. Panerad kycklingfilé, potatis, ärtor och en god sås. Såsen fick jag göra men resten fixade han. Supergott!!!

Kram på er ♥

Men det blir ju lite tomt och mörkt i fönstren. Men det kan man ju lösa med diverse olika ljuslyktor. Tex. i fönstret.



Eller på soffbordet.



På fina skåpet som min pappa snickrade ihop för många år sedan.



Eller här på chiffonje´n (som i och för sig inte syns, men ändå) som pappa också har gjort.

Och jodå....nu är det full fart på facebook. Mycket roligare än jag trodde. Men de som har flera hundra vänner kan ju inte hinna med alla....eller. Jag är så himla nöjd med de jag har fått hittills. Jag har fullt sjå med dem. Har hittat några gamla arbetskamrater, och en dotter till en gammal arbetskamrat. Jätteroligt! Och en del bloggare är jag nu också vän med på fejjan. Det blir ju liksom lite mer personligt där, fast jag trodde att det var tvärtom.

I alla fall så är det skönt att julen är över för den här gången, och utstädad. Och ljusare och ljusare blir det.

Ett litet collage från vårt Nyårsfirande.

Som gick av stapeln hemma hos dottern. En jättetrevlig kväll med mycket gott att både äta och dricka. Alla barnbarn var med...och var vakna till långt efter tolvslaget. Jätteduktiga var de alla fyra.

Vid tolvslaget gick alla ut och tittade på raketerna och skålade med varandra.......utom jag då. Som satt i ett hörn på golvet med en skakande liten Havanna i knät. Hon var jätterädd...FY FÖR SMÄLLARE OCH RAKETER!!!!!!!! Harry och Greta däremot var helt oberörda, tack och lov. Men det tog en timme för Havanna att bli någorlunda lugn igen.

Sen åkte vi hem fram på småtimmarna...i snövädret. Det var inte kul, tur att vi bor nära.



Nyårsdagen tillbringades hemma hos pappa. Snöskottning stod på schemat. Men när vi kom dit hade han redan skottat halva garageuppfarten. Men jag orkar inte hålla på med sånt här längre säger han, och så har han gjort halva jobbet ändå. Och han är inte ens andfådd, fast han precis hade blivit klar när vi kom. Och tänk....att till hösten fyller han 100 år!!!!!!! Maken skottade i alla fall resten. Sen fikade vi med pappsen.



Och här utanför ligger snön som ett stort tjockt duntäcke. Det är min fina gamla parksoffa som gömmer sig här under.

Och i natt har jag jobbat. En hel del att gör, och mer lär det bli den kommande natten. För att inte tala om måndag natt. Då blir det nog full avdelning. Inte roligt, så många sjuka små barn. Och nya kommer till hela tiden. Men jag hoppas att 2011 blir ett bra år i alla fall. För mig, för er och för alla.

KRAM ♥ ♥ ♥

Ja som sagt, vi firade en lugn och stillsam julafton med pappa. Han var så glad och nöjd. På juldagen kom hela gänget hit. Det blev så klart julklappar till alla små barn, julmat igen, och sen bastubad för den som ville.



Blev inspirerad av "Ernst" godisskåp. Och fixade till mitt eget.



Gissa om det blev populärt? Självklart!

Det värsta är att det finns massor kvar. Just nu känner jag bara Blä...inför allt godis. Kan ju bero på att jag åkte på en släng av magsjuka eller vad det nu var. Har haft ont i magen  och mått illa i två dagar, men nu börjar det kännas bättre. Men jag är såå trött. Det har väl bara varit lite för mycket av allting, som det som oftast är numer.

Och nu är det lika bra att önska GOTT NYTT ÅR till er alla. För jag har nog inte tid med något bloggande innan dess.

Så.....GOTT NYTT ÅR...........

God Jul alla bloggvänner....och alla andra vänner och släktingar. Hoppas att ni får en trevlig dag och kväll. Själv ska jag åka till pappa med julmat och äta med honom, ja mannen och sonen också. Och i morgon har vi julafton med övriga barn och barnbarn här hemma hos oss.





Med den  här bilden på ett litet gäng med småtomtar som barnen gjort under åren så önskar jag er alla en riktigt fridfull jul.

GOD JUL

Här hemma lyser adventsljusen....och därute sprängs bilar och människor ihjäl. Julefriden känns långt borta.



Men trots det så har vi fyllt baljan med vatten. Tvål och borste ligger bredvid.




Årets julbad är avklarat.



Åtminstonde för de fyrbenta.



Drottning Greta



Prinsessan Havanna



Och Prins Harry....som för övrigt fyllde 1 år den 6:e december...HURRA!!!!!!



Pappa har fått sitt söndagsbesök av oss. Han mår alldeles prima. Hemtjänsten var där när vi kom, men pappa ville inte ha någon lunch. Dom kommer snart, sa han, och skar upp en kaffelängd (och menade att jag och maken skulle komma och fika).  Sen sa han till mig att dom kommer varje dag, jag förstår inte vad dom ska här och göra. Jag har ju redan ätit lunch när de kommer. Ja, ja :o) det var ju för att han skulle få hjälp med medicinen mitt på dagen som krånglade till det för honom. Men den är ju borttagen nu. Vem kunde tro att han skulle piggna till så snabbt. Men för min del känns det tryggt att de kommer till honom två gånger om dagen. Så jag tror inte att vi ändrar på det.

Jag måste sätta mig en stund och vila.



Kanske tända lyktan och mysa.



Kura skymning.



Bland adventsljus och stjärnor...som faktiskt kom upp i tid. Både här hemma och hos pappa.

Och apropå pappa....så har han nu mer hjälp hemma. Det gick fort, men det krävdes en del samtal hit och dit. Och han mår mycket bättre nu. Jag ska åka med honom till doktorn på torsdag, för uppföljning av sjukhusbesöket.

Har jobbat så gott som hela veckan, mycket att göra, blev ett extrapass också. Och i morgon kurs, tiden bara rusar iväg. Först blir det måndag och sen helt plötsligt är det måndag igen. Tiden räcker inte alls till just nu. Det går i raketfart.



Nu gör jag som Melvin, jag går och lägger mig i soffan....och gör just ingenting.

Vi hörs när vi hörs........

Ja...nästan i alla fall. I dag fyller kära lilla pappa 99 år. Ja du läste rätt, 99 år!

Hurra, hurra, hurra, hurra!!!!!!!!!!!!!!!



Vi har firat med presenter och tårta.

Men det har varit jobbigt en tid nu. Flera läkarbesök, kontakt med distriktsköterskan flera gånger i veckan. Och många besök hos far som inte mått bra alls. Till slut blev det en tur med ambulansen till sjukhuset. Hjärtsvikt konstaterades det. Det hade doktorn på vårdcentralen också konstaterat och skrivit ut medicin för. Men morgonen efter var han så dålig så han måste åka in. Men efter lite syrgas, vätskedrivande och en del annan ändring av medicinen så piggnade han till. Och i fredags kom han hem. Och i dag har vi som sagt firat hans 99-årsdag. Det är helt fantastiskt!

Men han är inte helt på topp, så vi tar en dag i taget. I morgon ska jag ringa en massa samtal...igen. Och försöka få lite mer hemtjänst till honom. Hoppas att det går fort, så att det inte ska skrivas, malas och blötas fram och tillbaka, innan det kan tas ett nytt beslut. För han behöver mer tillsyn NU!!!!!

Och det alldeles för fort. Jag var ju ledig i tio dagar. Men det bara svischade förbi. Chaufför åt sonen, besök hos frissan, och sen hämtade jag kära Syster Yster på Bromma flygplats.



Kära syster var här och blev lite ompysslad, fick frukosten serverad framför tv`n. Vi hade några mysiga men intensiva dagar. Mycket pyssel med gamla far, bla. ett läkarbesök. Skönt att vara två då. Sen en massa ärenden åt far. Och sist middag för far, moster och morbror.



Present från moster och morbror. Så fin, Tusen Tack! Vi hade en jättetrevlig kväll. Dagen efter lämnade vi tillbaka syster till familjen på Österlen. Ja, hon fick ta sig hem själv med flyget. Vi lämnade henne på Bromma flygplats.



Sen har "Grabbarna Bus" varit här och sovit över. Vi försökte trötta ut dem med en utflykt till Harrys och mina härliga promenadvägar vid Rosersbergs slott.



William bär ryggsäcken med matsäck.



Vad står det här då?



Många färister blev det. Men fåren var inte kvar nu.



Det här blir spännande. Kättils grotta.



Ja...nu är den ju inte så stor, grottan. Men man kan i alla fall krypa in en bit.



Vad gör du där nere, mormor?



Mysigt att äta matsäck precis ovanför vattnet.



Titta på mig, mormor! Jag är här uppe, ovanpå grottan.



Och titta vad högt jag har klättrat! Men mormor vad är det vi letar efter, egentligen? En döskalle! Svarade jag.



Hjälp mig, William! Jag vill också leta efter döskallen...säger Milton.



Mormor, mormor...jag har hittat den, ropar Oliver.



Det här var häftigt...tycker William.



Kom och sätt dig...mormor. Man ser jättelångt här.



Ja, det var en fantastisk utsikt.



Och ner kom vi allihop, med både armar och ben i behåll. William tar sista kakan innan vi fortsätter vår vandring.



Efter strandkanten.



En riktigt härlig solig höstdag.



Och strax innan vi kom tillbaka till bilen, hittade vi ett ihåligt träd. Som gjort för de "Tre Grabbarna Bus"

låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu....men det blir ljusare igen...Tänd ett ljus för lilla mor....



Älskade lilla mamma...Två år har nu gått sen du somnade in. Saknaden är fortfarande stor. Tänker på dig någon gång varje dag. Men nu ofta med ett igenkännande leende.



Tex. när jag tar på mig min nya parkas. Det är knytband i midjan, såna som man oftast inte bryr sig om. Men jag minns att mamma hade en vinterparkas med knytband. Och hon knöt banden sakta och omsorgsfullt...rosett skulle det vara. Det tog sin lilla tid, skulle vi åka någonstans så var det bäst att vara ute i god tid.

Och nu när jag har egna knytband, så är det klart att jag gör en rosett över magen. Och tänker på lilla mamma varje gång jag gör det. Det känns som om hon är där och hjälper till med sina gamla skrynkliga mammahänder.



Solen sken så fint på den lilla rostiga fågeln på mammas grav. Och nu...precis i skrivande stund sitter det helt plötsligt en rostbrun fågel utanför på planket, och tittar in på mig. Jag vill ju gärna tro att det var en hälsning från mamma.



Det var en skön och avkopplande stund vid graven. Jag tycker om att åka dit, och prata bort en stund med mor.

Om några dagar kommer Syster Yster hit och hälsar på. Då blir det nog ett till besök hos mor. Men annars blir det mest pappa som ska pysslas om.

Och nu har jag tänt alla lyktorna utanför, och i fönstret hänger ett hjärta som lyser för mor.



Sov gott lilla mor.................jag saknar dig så.

Ingen har väl undgått att mitt hjärta klappar för Österlen. Vi var ju där för några veckor sedan. Och det blev så klart en promenad efter stranden med hundarna....som vanligt.



Trappan ner till havet. Man vet aldrig hur högt vattnet går. I bland finns det nästan ingen strand alls.



En blåsig och mulen dag vid havet. Men det är vackert och mäktigt...när än man är där.



Jag njuter för fullt. Blåsten, vågorna, saltdoften...allt!



Så vackert och rofyllt, trots vågornas brus och vinden som viner.



Det går inte att åka hem från Österlen utan att ha varit på promenad efter stranden.



Nu suger vi i oss av alla bilder och intryck.



Vi ska klara oss ända till våren nu.



Mmmmm så underbart!



En vacker stock ligger i vattenbrynet. Slipad av vågorna som rullar in.



Harry var med så klart!



Full rulle efter strandkanten.



Greta nosar och filosoferar mest.



Havanna spanar in Harry, för mer bus och lek.



Nu du...nu tar jag dig!



Här har vi alla tre....katten på råttan, råttan på repet....eller vad det nu heter ;o)



Stens huvud syns långt borta.



Ja det var en härlig promenad efter stranden i Knäbäckshusen. Den lever jag länge på.