Herr & Fru And



Jag tycker att det ser väldigt, väldigt kallt ut.



Men vacker är han....Herr And.



Under tiden som sonen uträttade lite ärenden tog jag (chauffören) en promenad efter Väsbyån.



Massor med änder var det där.



Det blev till och med slagsmål mellan två And-herrar.



Det blev ganska många bilder, så jag gjorde ett bildspel. Men bloggen jävlades med mig. Fick inte upp det. Och då blev jag lite grinig, så där grinig så jag raderade hela bildspelet. Vill inte ägna mer tid åt något som inte fungerar. Så nu blir det som vanligt i stället.



Testade lite olika inställningar på kameran när jag fotade vattnet. Snyggt, tycker jag!



Småfåglarna får också mat här.



Sen har jag suttit online på både fejjan och skype.



Men inte är det någon som hör av sig från Thailand inte.



För det kan ju inte vara så att de solar, badar eller sitter ute och äter en massa god mat, när gamla mamma sitter och väntar här hemma i kylan. Med raggsockor och tjocktröja på ;O)



Nu tycker jag faktiskt att det ska bli vår, eller hur. Småhundarna kan ju inte ens gå ut utan att förfrysa sina små tassar.



Ja, jag får vara glad att jag slipper stå här på stationen om morgnarna och vänta på tåg som inte kommer. Tack och lov att jag jobbar natt. Och att jag kan ta bilen till jobbet.



Men i morgon kväll ska jag i alla fall ta en tur med pendeln. Ska ut med två gamla kursare från usk.utbildningen. Ska bli så himla skojigt.



Ha det gott....alla

I går var Elvis och jag till Astrid Lindgrens barnsjukhus för inskrivning. Först träffade vi en sjuksköterska. Sen träffade vi doktor Thomas. Och sist narkosläkaren. Sen åt vi matsäck som vi hade med oss, och sen åkte vi hem till sjuka mamma och pappa.



I dag startade vi kl 6.30 hemifrån. Först fick vi komma in på vårt rum, sen skulle Elvis få nål. Det var han helt med på...ända till han skulle lägga sig på sängen i behandlingsrummet. Då kom det tillbaka jobbiga minnen. Men med jättegullig personal och ett helt regn av såpbubblor så satt den ganska snart där den skulle sitta...nålen.

Sen gick vi tillbaka till vårt rum, Det var dags för Elvis att duscha. Sen fick han vackert sitta i sängen. Det skulle egentligen bara bli 20 minuter, men som alltid på sjukhus så kan det inträffa saker som gör att väntetiden kan bli 2 timmar i stället.

Men Elvis underhöll både mig och rumskamraten som kom in. Så det gick ingen nöd på oss. Han klagade inte ens över att han var hungrig. Så duktig så.

Men till slut kom vi ner på operation. Farmor fick klä på sig rock, mössa och plasttossor...till Elvis stora  förtjusning. Men sen började han ana ugglor i mossen. Inne på op.salen var han inte så medgörlig. Ville inte kliva upp på sängen, inte känna med handen hur varmt och skönt det var där. Men han ville till slut i alla fall kramas med farmor. Och då kunde de stå bakom oss och spruta in det som skulle in. Och sen somnade han i min famn. Lite jobbigt var det allt. Men ingreppet som han gjorde i dag var snabbt avklarat, liten Botoxinjektion för att tarmen lättare ska slappna av. Det har att göra med hans tarmsjukdom Hirschsprung.



Väl uppe på avdelningen igen fick Elvis isglass, lite trött fortfarande. Men åh, så gott det smakade.



Ganska snart piggnade han till och fick lunch. Köttbullspytt. Köttbullarna gick åt med en himla fart.



Sen lekte vi i en stund med allt skojigt som fanns i lekrummet.



Innan vi skulle dra nålen så träffade vi clownen.



Och Elvis fick en fin ballongtax.

Att dra nålen sen var ju inte helt ok, men vi fixade det också. Och doktor Thomas kom och sa att allt var bra. Och sen kom farfar och hämtade oss.

När Elvis skulle in på op fick han ta av sig sitt halsband med lyckoelefanten. Då satte jag på mig det. Det kändes jätteskönt att ha det när han var inne på operation. Och när jag kom hem så såg jag att det sitter kvar runt halsen på mig fortfarande. Ska lämna tillbaka det i morgon. Men efter dessa två dagar med Elvis så känns det lite bra att åtminstonde ha hans halsband kvar en liten stund extra.

Och jag måste dessutom tala om att det var både nyttigt och intressant att vara med som anhörig, till skillnad mot att jobba på sjukhus själv. Och jag är väldigt nöjd och tacksam över det fina bemötande vi fått de här två dagarna.

Vi hade avskedsmiddag för dottern och två av grabbarna i lördags, och då blev det grillat. Så gott det var. Och nu sitter de på planet till Thailand, blir borta i fyra veckor. Och om två veckor åker sonen med familj dit också.



I går tog jag en promenad i det vackra vädret. Jisses så mycket snö vi har fått. Och i dag har det snöat ännu mer.



Men vackert är det...när vårsolen lyser.



Lite blåsigt nere vid sjön, men det var bara att dra ner mössan över öron och panna.



Det var skönt att komma in i värmen sen. Visst är det vackert....men jag tycker att det räcker nu. Längtar till vår...sommar...och Österlen.

Och lyser upp mina nya chrysanthemum....som jag köpte i går.



...VÅRKÄNSLOR...



En kopp gott te till frukost....vid mitt soliga fönster.



En kopp te med smak av...Rabarber, Jordgubb & Vanilj...det blev nästan lite försommar där...en stund vid mitt frukostbord.....