När jag lämnat tillbaka Elvis i måndags så åkte jag ju en sväng till centrum. Och sen hem och åt lite lunch och pustade ut en stund.

Sen gick jag för att möta två av "Grabbarna bus". Jag kom ganska långt innan jag hörde rösterna på dom. Hann ju bli lite orolig, och funderade på om de tagit en annan väg. Och hur skulle jag hitta dem då.

Men när jag kliver fram bakom häcken här, så ser jag dem. Fullt upptagna med....en snöhög!



OJ...Mormor! Vi glömde bort ;o)



Vi kommer nu.



Nu är vi här...mormor.



Och sen blev det hämtning av lillbusen...på förskolan.



Och nu är alla samlade. Bara att börja med maten. Köttfärssås fanns att värma, så jag kokade bara lite spagetti.



Slurp....



Slurp...



Oliver han åt med hela ansiktet...en aning okoncentrerad kan man säga ;o)

Sen väntade vi på att mamma Malena skulle komma hem från jobbet. Lite småprat och sen gick jag hem. Det blev ett arbetspass på ett dygn :o)

I tisdags läkarbesök, och i går firade jag pappa som hade namnsdag. Moster och morbror var också där. De skulle spela kort, så jag åkte hem efter fikat. I dag har jag inte gjort många knop. Har haft mycket värk, vet inte om det var väderomslaget eller? Men jag tog mig ut en sväng med hundarna i alla fall, annars har det varit värktabletter och värmekudde i nacken hela dagen.

Men "i morgon är en annan dag" det kan vara bättre då.

Polisen var här i dag och tog bort avspärrningen hos grannen. Skönt...för det påminner ju om den hemska lördagsmorgonen. Vi grannar har ju tänt ljus utanför varje kväll, men i går snöade det ju så mycket så det slocknade. Och nu ser jag att det är någon (sonen kanske) som är där och skottar snö. Stackare, nu ska de ta hand om huset, alla saker och ordna med försäljning. Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn.

Ta hand om varandra, och som sagt Fånga dagen

Fick min man i dag. Som tack för att han brydde sig, och agerade i går morse.

I dag var vi till pappa, kändes viktigare än någonsin. Nu åker jag ju visserligen dit minst en gång varje vecka. Men där emellan...vet man ju inte vad som händer. Dsk på förmiddagen och hemtjänsten på eftermiddagen. Men där emellan kan ju vad som helst hända. Hemska tanke....

Sen åkte vi in till mamma och tände ljus, jag köpte en röd ros och lade på graven också. Det blir så vackert mot den vita snön.

Och när vi kom hem så var den avlidne mannens systrar och svågrar här utanför. De städade undan det värsta. Sonen hade varit här i morse och hämtat tidningen och blivit chockad, vilket jag förstår. Vet inte om han inte hade blivit informerad av polisen hur det såg ut på trappan. Stackars människa.

Systrarna kom fram till oss när vi kom hem och gav min man en bukett tulpaner och tackade för att han brydde sig om. Och så hade de en hel del frågor...så klart.

I går kväll så hade några grannar ställt ut lyktor utanför hans grind, så fint. Nu har vi tänt ett ljus och lagt dit en ros. Några barn har tänt ljus och ställt en liten tomte och en ängel i snön. Han var alltid så rar mot alla barn. Ja mot alla som han mötte, alltid ett vänligt ord.

Nu vet vi ju att han var väldigt sjuk, men att behöva dö så dramatiskt och alldeles själv. Det är så tragiskt och sorgligt.

Jag avslutar precis som i går

Carpe Diem

Bjuder på lite mer vackra vinterbilder från min mysiga promenad förra veckan.



Veckan har som vanligt inneburit lite barnvakt och en pappadag. När jag kom till pappa i torsdags så såg jag ju direkt att det inte bara skulle bli en fikastund. Andventsljusstakarna lyste i de julgardinsprydda fönstren. Och då kom jag ju ihåg att jag lovat pappa att plocka undan det. Så först kaffe, sen var det bara att hugga i.



Och sen hem och rasta hundarna. Och sen kom William och Oliver från skolan. De gick själva i torsdags. Sen hämtade vi Milton på dagis. Det fanns matrester att värma, så det var enkelt. En kompis till William ringde på, så vips hade jag fyra grabbar. Sen ringde de på dörren igen, utanför fanns två till, men då stoppade mormor.



Och nu till rubriken.....Otäckt, fruktansvärt och mycket sorgligt...........

I morse när maken gick ut med hundarna så såg han att grannen mittöver hade dörren på vid gavel, och brandlarmet tjöt. När han kom tillbaka så tjöt det fortfarande, han tyckte att det var märkligt. Så han lämnade in hundarna och gick över dit, då ser han grannen ligga på trappan i dörröppningen. Han ville inte gå in själv för han tyckte att det kändes obehagligt, så han ringde på hos en annan granne och de gick dit tillsammans. Tyvärr kunde de bara konstatera att mannen var död. De täckte över honom med en filt och stängde av larmet.

De ringde ambulans som kom väldigt snabbt. Och de i sin tur ringde polisen. De spärrade av och kom över till oss för att ta uppgifter av min man. Sen har rättsmedicin varit och undersökt bostaden. Och nu äntligen har de fört bort honom.

Det har känts mycket olustigt att sitta här inne i köket när det låg en död människa några meter härifrån. Och tankarna bara snurrar runt. Har han dött naturligt, och hur länge har han legat i kylan, dog han omedelbart, eller har han plågats??????

Och vilket fruktansvärt besked för hans anhöriga. Jag hoppas verkligen att de får hjälp.

Ambulanspersonalen frågade faktiskt min man om han behövde ha någon att prata med. Så jag tror att nog att de får hjälp.



Nu ska jag försöka samla ihop mig lite, har varit svårt att tänka på något annat under dagen. Men nu är han som sagt bortförd.

Nu kom mannen hem och han har pratat med några grannar och fått höra att det fanns en sjukdomsbild. Så han dog troligtvis på grund av den. Men man undrar ju om han försökt få hjälp eller om han hade svårt att andas och gick ut på trappan för att få luft och ramlade?

Sorgligt är det i alla fall att behöva dö så...alldeles ensam.



Vet inte riktigt hur jag ska avsluta detta...men...

"Carpe Diem"... fånga dagen...

Ja nu är min hästvecka över, det har varit tungt. Lördag och söndag natt var ok, MEN (som Tony Irwing säger) i natt var det inte roligt. Förutom de vanliga arbetsuppgifterna så fick jag uppdraget av kvällspersonalen att städa ena köket. Jag slet så svetten rann, kände mig aningen ofräsch sen när jag skulle gå in till patienterna. Och dessutom var det en massa annat strul. SÅÅÅÅÅÅÅ skönt att vara ledig nu.

Men som synes börjar jag ledigheten med att vara barnvakt. Hämtade Elvis på dagis, han blev så glad när han såg farmor genom fönstret. Och gissa om farmor blev glad då...YES!!!!!



Vi åt jättegod laxpasta till middag, det var bara att värma upp i micron. Tack för den goda middagen, vem av er som nu hade lagat mat till oss ;o)

Sen har vi tittat i fotoalbum efter fotoalbum, och ibland kom han med en biltidning. Och det ska bläddras fort, det är bara bilar han vill titta på.

Sen somnade vi sött tillsammans i mammas och pappas säng. Men jag var ju tvungen att kliva upp efter en stund. Det skulle just se snyggt ut om barnvakten ligger och sover när föräldrarna kommer hem ;o)



Och nu passar jag på att blogga lite, tillsammans med trevliga och vackra katten Liona.



En underbar varelse.

I morgon bitti ska jag vara på vårdcentralen i ottan, fastande för provtagning. Men sen hoppas jag att det inte dyker upp något annat. Behöver verkligen vila i morgon. Jag är trött, jag är lite förkyld och jag har ont i hela kroppen. Känns som om jag skulle ha rullat ner för en trappa...typ.

Nu är nog snart föräldrarna på ingång. Så jag ska ta och packa ihop datorn så jag kan ge mig av hemåt på en gång.

Ha det gott..........

Är det här på min blogg. Jag är trött...trött....trött!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det händer just inte så mycket nu. Och jag är som sagt riktigt trött. Det har ju varit en riktigt tuff höst på jobbet. Och nu sista nätterrna när jag jobbade så var det ...trots mycket barn...ändå lugnt. Och då kom tröttheten "som ett brev på posten". Och nu under mina lediga dagar har jag liksom inte kommit ur den där tröttheten. Och nu har jag min "hästvecka" måndag och tisdag natt, lördag, söndag och måndag natt. Men sen har jag min tiodagarsledighet...så skönt.

Jag ska visserligen hämta "Grabbarna Bus" några eftermiddagar, men annars hoppas jag att jag ska kunna återhämta mig. Göra utflyckter med hundarna, läsa böcker och bara ta det lugnt. Men det blir väl som vanligt...pessimist..ja kanske det. Men pappa ska ha sitt och lilla Elvis har jag inte träffat sen julafton. Jag längtar SÅ efter honom.



I går var vi och fikade med pappa. Han har haft lite kallt, oljan tog ju slut. Den är påfylld nu, men då var det något fel med brännaren. Det ska fixas i dag. Men han hade tagit in en gammal värmefläkt, så gammal att den nog är farlig. Och sen hade han eldat i öppna spisen, bra karl reder sig själv....

Sen åkte jag in och hälsade på mamma en stund, tände ett ljus och "småpratade" lite. Det är så fint på kyrkogården nu.

Jag blir nog osynlig ett tag nu...pga jobb. Hoppas att jag inte blir bortglömd!

Kram alla vänner

Blev det i dag. Fyllde termosen med kaffe, plockade fram ett par överblivna saffransmuffins. Packade ryggsäcken, kopplade hundarna och sen gav vi oss iväg.



Bara -8 grader idag. Skönt men fortfarande kallt. Men i går morse när jag åkte hem från jobbet var det -22 grader. Det är vi ju inte vana vid här "nere".



Här var det gott med en kopp kaffe.



Får vi också smaka?  Jadå, men inte saffransmuffins, ni får hundgodis!

Här har inte hänt så mycket, annars. Jobbat två nätter, mycket barn men det var ändå lugna nätter. I går hade jag begärt väckning av maken. Synd att sova bort hela dagen när man har gått av. Åt frukost och slappade lite framför tv´n. Sen gick jag ner till dotra. Vi kikade lite på resor, vi ska åka iväg bara hon och jag framåt våren. Det blir hennes 30-årspresent. Det ska verkligen bli roligt.

Nu ska jag kika mer på resor...Tjingeling