Kan ni tala om det, odjur! Nu har de väckt mig samma tid flera dagar i rad. Vad ser och hör ni för någonting kl. 7.30????????????????
Ja det snöade ju förstås, men inte var det snön de skällde på. William, äldsta barnbarnet blev jätteglad och sa till sin mor -Nu kanske det äntligen blir en vit jul, när snön kommer så tidigt. Sötnos!

Ingen träningsvärk efter stavgången i går. Men nu måste jag vara försiktig, så i dag blev det en fotopromenad i lagom takt.

Tog med mig en påse också, uti fall att, jag möjligen, kanske, skulle springa på en liten trattis. För här borde det ju finnas, i mossan, eller hur.

Och nog hade det en gång, för si så där en halv timme sen funnits svamp där. Men nu var det bara en massa hål i mossan. Och DÄR, DÄR gick hon, HON, som hade en hel, stor, kasse, FULL med SVAMP. Morrrrr!

Det är bara att konstatera att här finns det alldeles för lite skog och svamp, och alldeles för mycket människor.

Men vad är väl en bal på slottet, eller en kasse svamp mot en promenad bland höstlöven, ingenting, annat än helt underbart!

Nå väl, jag gav upp tanken på svamp, och fortsatte mot målet. Kärret som gömmer sig mitt inne i den lilla skogen.

Väl värt att ta sig dit. Det är inte så långt heller, lagom promenad.



Stenar i vattnet, barnslig, nyfiken, dumdristig, inte vet jag, men jag måste ju bara gå ut en bit och stå där och titta ner i vattnet. Och det blev inga blöta fötter, om nu någon undrar.

Vackert!

Grillplats finns det också.

Fortsatte min promenad hemåt. I bland på gångvägen och ibland inne i skogen. Hade ju inte helt gett upp hoppet om svamp. Och "Plötsligt händer det" där står det en liten klunga med trattisar. Inte många, men mina, bara mina. Och när man hittar så lite behöver man ju inte ens tänka tanken att dela med sig.

Blir man trött kan man slå sig ner här en stund :o) Men nu var det bråttom hem, här ska göras svampmackor till lunch.

Vad är detta? Parkeringsplats, eller?

Som sagt, inte så många, men det räcker till mig.

Mmmmm, Mums! Bara till mig!