HJÄRTINFARKT!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så snabbt livet kan förändras, min man fick en hjärtinfarkt när vi kom hem från Österlen för två veckor sedan. Han mår efter omständigheterna bra. Han är hemma nu efter att ha legat på sjukhus en tid. Nu får vi lära oss att leva med det. Mediciner resten av livet, och ändrad livsstil. Tur att han har en sån hälsomedveten fru och har fått hänga med på min nyttokost.  Men som läkaren sa: Tur i oturen att det hände. För nu står han på medicinering och regelbundna kontroller. Och det ska förhoppningsvis inte behöva hända igen.

Man blir lite mer ödmjuk inför livet, och tar varje dag som den kommer. Lever här och nu.

Vet inte om jag ska fortsätta att vara bloggare eller ej. Det tar mycket tid. Just nu umgås jag mest med min familj, läser böcker och bara är, här och nu.

Ha det gott alla vänner, kanske vi hörs kanske inte.

Kram

Åh vilken jobbig tid ni haft.
Skönt att allt gick bra och att han är på benen igen.
Hoppas verkligen att ni slipper uppleva det igen.
Jag förstår att det här med bloggen känns ganska oviktigt nu men jag hoppas du blir kvar
Kan kanske vara ett bra sätt att skriva av sig lite efter allt du varit med om.
Ta hand om er båda två nu och njut av livet.
Många kramar!

O Nej, inte detta! Förstod nästan att något inte var bra pga din långa tystnad! Sänder alla mina varma tankar till er. Vilken tur i oturen att han kom in i tid för behandling! Tittar på Sjukhuset på trean varje kväll och förundras över hur mycket läkarvetenskapen faktiskt kan göra bara man kommer in i tid!
Låt detta med bloggen bero så länge, ingen förväntar sig att du ska prioritera såna världsliga saker. Men som Helena skrev, kanske vill du få några ord på pränt så småningom..
Massor av kramar från pörtet!

Nämen nääääää!!!!!
Fy så hemskt! Hoppas K mår bättre nu, och så ser du till att han tänker på hälsan!
Maken var på hälsokontroll häromdagen och ligger i riskzonen för hjärt och kärlsjukdomar, så nu har det börjat's tänkas ordentligt här oxå.
Hälsa K krya på sig!!!!
KRAMAR!

Nämen fy vad hemskt!
Har tänkt på dig och undrat var du varit!
Men nu fattar jag ju!
Klart man får sig en panneknäpp när ödet ruskar om en!
Tur att maken piggat på sig!
Förstår att du vill bara vara!
Kramen på dig i allafall!

Ja livet kan på några sekunder ändra sig man får inte ta något för givet.
Att leva här och nu är
nog ddet bästa om man kan det men det är svårt. Ni hade tur i oturen men det måste ha varit en jobbig tid för er sänder massor med kramar Pimpim

Massa kramar från mej med! Jag instämmer med alla andra, fy va jobbigt ni haft det! Hoppas att han är rädd om sej nu o kryar på sig, han är väl ganska ung o stark.
Må så gott det går!Varma KRAMAR!

Nu har jag inte varit in här på ett tag igen...Och läser att ni har varit med om en tråkighet igen..Jätte tråkigt att läsa...Hoppas att det ordnar sig för er..Skönt att han har blivit piggare..
Kram!

Men vad tråkigt att höra, men vad skönt att han är på bättringsvägen. Du gör alldeles rätt i att du är tillsammans med din familj och verkligen tar tillvara på stunden.
Styrkekramar!!!!

Visst kan livet förändras på ett ögonblick.. vet ju inte hur gammal din man är, men jag kan tänka mig han är i min mans ålder runt kanske däromkring de femio?
Visst är det tur ni kom in så snabbt.. hoppas han återhämtar sig bra.. det där händer inte en själv, men ojsan så halkar man till mitt i livet själv..
Blogga eller inte blogga det är frågan.. ha den kvar vet jag och när du känner för ett ord eller två så kan tangentbordet få jobba lite.. alltid skönt att skriva av sig:-)
Österlen ja du.. såg dina foton här på vattnet.. har själv härliga bilder på min blogg just därifrån.. var på Äppelmarknaden:-)
Ha de nu så gott så hörs vi eller?
Kramar

Men gumman..*kramar om*
tur att det gick bra!! Ta hand om varandra ,mkt viktigare än att blogga (sen vet jag ju vart du bor så jag kan kanske dejta nån dag i skogen med crisse)
Kram igen & njut av nuet...pözz.

En mig mkt nära fick infarkt för många år sen. Då var han fortfarande vad som kallat VÄLDIGT ung för detta.
MEN mediciner och lagom motion så lever han som vanligt. Utom att frukost o så består till viss del av piller.
Håller tummen hårt för er.
Mitt tips är att du INTE ger upp bloggen helt.
Behåll den o så skriver du bara när du själv känner för det. INTE för att ngn annan skulle förvänta sig en massa inlägg.
Vi läsare finns här o stöttar dig genom tanken.
Kram
XENA

Älskade vän...
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Men självklart förstår jag att ni måste ha haft en otroligt tuff tid, levt i en värld som ni egentligen inte ska ha behövt vara i.
Hjärtinfarkt hör ju oftast äldre människor till, men ibland slår den visst till även lite här och där.
Jag som saknat dig så här på bloggen, förstår ju nu varför du inte orkat.
Och även om du känner att du inte orkar fortsätta blogga, så vill jag att du ska veta att jag tänker på dig/er.
Om du nån gång orkar, så skriv gärna en rad hos mig.
Vissa människor man möter vill man ska stanna, du är en av dom.
Sköt om er nu, och glöm inte att jag finns här.
Stooor kram till dig, och såklart till din man.

Hej, har också undrat vart du tog vägen...
Stackars stackars er...Håller tummarna för att allt ska bli riktigt bra igen.
Du är alltid välkommen tillbaks. Vi kommer att sakna dig! Du är också bästbästbäst.
Många kramar Tina
'

skickar styrke kramar till er båda...
Hoppas ni kan ha en någorlunda fin höstdag
kram
XENA

Tänker på er, sänder en varm kram!

Tråkigt att höra. Hoppas att ni tar hand om er. Saknar dig och dina inlägg hoppas att du känner för att skriva en rad någon gång. Men viktigast att tänka på familjen.
Tänker på er.
Kram Malena

Usch så hemskt! Tänker på Er, ta väl hand om varandra!
//Zassi