Man såg på Maja vad hon tänkte. Vad hon tyckte om att Greta flyttade hem till oss, var helt uppenbart.
Visst var det jätteroligt att hälsa på hos Tequilaville's.
"Men var det nödvändigt att ta hem ett av dom där äckliga små krypen. Jag tänker inte ens titta på henne".
Och det gjorde hon inte heller, dom första dagarna flyttade Maja upp på övervåningen.
Om hon någon enstaka gång kom ner så vände hon bort huvudet när Greta kom och ville hälsa.
Men sakta, sakta flyttade hon ner några trappsteg i taget, så att det inte skulle märkas så mycket.
Men till slut insåg Maja  att det nog skulle vara ganska skojigt, att ha en jämnstor kompis här hemma.
Men hon höll sig lite på sin kant ett bra tag.

Maja blev bara sju år. Hon drabbades av Epilepsi vid ca två års ålder. Hon blev medicinerad mot det, och hade bara något enstaka anfall om året. Men sista året blev hon sämre och fick fler och fler anfall. Och hennes sista dagar var jobbiga, hon hade det ena anfallet efter det andra. Så beslutet var inte svårt, men otroligt tungt ändå.

Vi var på semester på vårt älskade Österlen. Veterinären kom hem till oss, och Maja fick somna in i trädgården i skuggan av ett fläderträd. Det var en lugn, stilla och fin stund, trots allt. Nu vilar hon tillsammans med katten Chaplin i vår trädgård på österlen.