---

Ja, var ska jag börja egentligen. Hösten har varit jobbig, minst sagt. Efter en lång och jobbig vår med mamma på sjukhus, geriatrik och sen korttidsboende. Så blev det så småningom permanent boende på ett sjukhem för mamma. Hon flyttade dit i slutet på juli. Ett mycket bra boende med underbar personal. Men lilla mamma trivdes inte i alla fall. Hon ville bara komma hem. Men sittande i rullstol och i behov av hjälp med allting så fanns det ingen möjlighet att komma hem. Sorgligt och jättejobbigt.
Har försökt att dela upp mig mellan mamma, pappa, familj, jobb och hundar. Ingen lätt uppgift kan jag tala om.

Vi har också ordnat med 90-årskalas för lilla mamma. Vi fick låna ett jättefint rum på sjukhemmet. Det var många släktingar som kom. Mamma fick jättefina presenter. Och hon var ovanligt pigg, en jättetrevlig dag.


Här är en bild norrifrån för ovanlighetens skull. Vi var upp en sväng till Tequilaville´s kennel i Hälsingland en dag i höstas. Lämnade Greta för parning, som resulterade i två små valpsingar. Titta gärna in hos Tequilaville´s antingen på Aktuell valpkull eller Tidigare kullar / X-kullen. Skönt att komma ifrån lite.


Sen blev det också en liten tur till sköna Österlen. Slappade framför braskaminen, besökte havet såklart, ett måste när vi är där nere. Stranden är öde, till skillnad från i somras.




Äppelträden dignade av frukt, vi plockade ihop 7 stora kassar med äpplen. Hälften gav vi bort till syrran, fick inte plats i bilen.



Väl hemma började det verkligt jobbiga. Mamma var visserligen lite piggare ett par veckor efter kalaset. Men sen blev hon bara tröttare och tröttare. Det var svårt att få någon riktig kontakt med henne.

Och lilla barnbarnet Elvis har varit svårt sjuk hela hösten. För att göra en lång historia kort så upptäckte man (efter diverse undersökningar, bla tarmbiopsi i narkos) att han har Hirschsprungs sjukdom
 Så han har tillbringat en stor del av hösten på sjukhus, det har varit jättejobbigt. Jag var med in på BIVA när han kom dit efter den sista och stora operationen, när man tog bort stomin och den sjuka tarmbiten och fäste ihop resterande tarm med ändtarmen. Så liten och tunn, med slangar och pipande apparater  överallt. Usch, vad jobbigt det var. Det hjälper inte att jag jobbar med sjuka barn. det är en helt annan sak när det är ens egen familj. Men nu är han hemma och mår bättre.



Så hösten har varit väldigt jobbig, har åkt mellan mamma på sjukhemmet och Elvis på sjukhuset. Men det allra jobbigaste det hände den 26 oktober. Jag hade jobbat på natten och låg och sov. Sonen kom in och väckte mig med telefonen i handen. Jag blev alldeles iskall inombords, tog telefonen och sa lite tveksamt -Hallå. Det var min syster som berättade att mamma var död.......................

Vi åkte genast till sjukhemmet, pappa, jag, maken, sonen, moster och morbror. Dottern och äldsta sonen med sambo och lilla Elvis (som fick permission från sjukhuset) kom lite senare. Hon såg så fridfull ut och var fortfarande alldeles varm. Vi satt hos henne i två timmar. Och pappa var så ledsen, de har ju varit gifta i 54 år och kännt varandra mycket längre.

Sen har det ju varit planering av begravningen. Den hade vi i onsdags. Det var jättejobbigt, men det blev en väldigt ljus och fin begravning. Men jag känner mig alldeles tom inombords, jag saknar henne så mycket.



Det finns lite bilder i Familjebloggen för er som har lösen.

Kram