(Hundsport nr 11)

Så är det ju, vi går och längtar efter våra hundar hela dagarna på jobbet.

Och däremellan så blir det skogsutflykt med dagisbarnen, blöjbyte och en hel del annat. I dag hade jag en liten goding vid matbordet som är envis som synden. Jag vet att hon kan mer än hon vill. Jag envisas med att duka med kniv och gaffel till henne. Och hon säger envist varje dag, -jag använder inte kniven. -Jag vet det säger jag, men du får en i alla fall. För jag vet att du kan skära. Då tittar hon på mig och säger - ja, men jag vill inte ;-) Men i dag la jag upp mat på tallriken utan att skära maten till henne. Hon tittade på mig med stora ögon, men sa ingenting. Dom andra barnen delade sin mat och åt. Inte denna lilla tjurskalle.  Hon tog upp kniven och gaffeln några gånger men la tillbaka dom igen. När de andra var färdiga och började äta smörgås kikade hon på mig i smyg. Sen täckte hon potatisen med rivna morötter och tog den i handen och bet en tugga. Men morötterna trillade av så det var ingen bra idé. Då tog hon plötsligt upp kniven och gaffeln och delade potatisen i ett huj. Sen ropade hon lyckligt   -titta nu har jag delat, kan jag få en smörgås nu. Hon sken som en sol, ögonen glittrade, som jag har väntat på den stunden. (nästan hela terminen)Hon smakade inte maten, men hon delade potatisen i bitar. Klart att hon fick sin smörgås :-))))  Ungar är underbara!!!!!!!!

Såna dagar har jag världens bästa jobb.

Och nu ska jag bänka mig framför tv:n det blir helkväll. Grey´s Anatomy och House, visserligen samtidigt men jag ska gå och ladda videon.

Ha de bra :-)